Forskning, Bodil Jönsson

Här vill jag bara ta upp det som handlar om utveckling av teori och metod och som jag har ett särskilt ansvar för som forskningsledare på Certec. Övriga publikationer redovisas i sina sammanhang.

Certecs område är rehabiliteringsteknik. Vi försöker skapa användvärd teknik genom en människonära design. Detta är sällan någon quick fix, och bakom uppnådda resultat finns det en ständigt pågående teori- och metodbildning. Till vardags låter vi emellertid oftast artefakterna och uppnådda resultat tala för sig själva.

En positionering kräver markerade gränser, och gränser mellan områden kan vara funktionshindrande i sig, speciellt för den berörda människan själv. När allt kommer omkring finns det ju sällan medicinska eller sociala eller tekniska/ pedagogiska problem - det finns problem som behöver lösas. För att synliggöra Certecs roll i detta kan det likväl vara viktigt att först visa hur vi förhåller oss till andra modellbildningar innan den rehabiliteringstekniska presenteras.

Förhållandet till den sociala modellen
Det finns två skilda tidigare etablerade modeller inom forskning om funktionsnedsättningar. Den ena är the social model, som sätter hela den berörda människan i fokus och ser funktionshinder som något som främst definieras av och upprätthålls som ett samhälleligt normbegrepp. Forskning inom den sociala modellen har inte till sig knutit någon "social teknik" - tvärtom har den snarast markerat distans till områden som design och teknik.

Certec verkar i den sociala modellens anda och arbetar med forskning om design av användvärd teknik, en teknik som kan svara upp mot mänskliga drömmar, önskningar och behov, allt medan människans självbild ständigt utvecklas. Den stora skillnaden relativt den sociala modellen och det väsentligaste tillägget från vår sida är att rehabiliteringsteknik (liksom all annan teknisk forskning) har en aktionsforskningskaraktär, en strävan inte bara efter att förstå för att kunna göra utan också efter att göra för att förstå. Artefakters faktiska och än mer deras potentiella inverkan på människor och kultur är i dag ovedersäglig. För det situerade, alltså för människan i hela hennes sammanhang, kan inte teknisk assistans få utgöra någon motpol till mänsklig assistans. Den mest personliga assistansen är rimligen en personlig kombination av mänsklig och teknisk assistans vilka till yttermera visso måste kunna fungera tillsammans.

Förhållandet till den medicinska modellen
Den andra är the medical model som utgår från diagnoser och behandlingar och som till sig har knuten en medicinsk teknik. Eftersom vi mera utgår från de upplevda behoven än från de diagnosticerade är våra beröringspunkter med den medicinska modellen inte så starka - men visst finns de där. Och när de faktiska lösningarna är exempelvis inopererade elektroder blir den medicinska tekniken och den rehabiliteringstekniska starkt överlappande.

Aktivitetsmodellen
I Certec-sammanhang är det tillgängligheten, d v s vad man kan göra trots en funktionsnedsättning, som är i fokus, inte problemet i sig. Vi vill därför komplettera den medicinska modellen och den sociala modellen med en aktivitetsmodell. Första genomarbetade ansatsen till detta återfinns i Per-Olof Hedvalls avhandling "Aktivitetsdiamanten - modellering och vidareutveckling av tillgängligheten", 2009.

Rehabiliteringsteknik – ett område i sig
Det går att spåra en röd tråd i Certecs tankeutveckling. Den började med att vi beskrev vårt arbete som liggande i "mötet mellan mänskliga behov och tekniska möjligheter". Sedan när vi såg hur instrumentellt detta kunde tolkas formulerade vi om oss till "mötet mellan mänskliga drömmar, önskningar och behov å ena sidan och tekniska möjligheter å den andra". Sedan utvecklade vi vårt förhållningssätt till respektive den sociala och den medicinska modellen och ringade in aktivitetsmodellen som det som Certec kan bidra med. Några nedslag bland nyckeldokument:

år 1990. (Re)habiliteringsteknik och forskningsbarhet, Bodil Jönsson, Certec-rapport -5:90
år 1995. Capturing better data, Håkan Eftring, Bodil Jönsson, Charlotte Magnusson, Usertalk, Issue 6, pp 4-5, Autumn 1995
år 1995. (Re)habiliteringsteknisk forskning, Håkan Eftring, Bodil Jönsson, Charlotte Magnusson, Arne Svensk, Socialmedicinsk Tidskrift, vol 72, no 6-7, pp 224-230, 1995
år 1997. Certecs kärna, Bodil Jönsson, ett nyckeldokument från 1997 om det innersta i Certec. Även på engelska som Certec's Core.
år 1997. Rehabilitation Engineering Research, Theoretical and Methodological Consideration, Bodil Jönsson, Peter Anderberg, The 4th European Conference for the Advancement of Assistive Technology (AAATE'97), Vol. 3, pp 351-356, Thessaloniki, Greece, September 29 - October 2, 1997
år 1999. Vad är rätt?, Annika Fält, Bodil Jönsson Certec-rapport 1:1999
år 1999. Håkan Eftring lanserade begreppet användvärdhet i sin doktorsavhandling The Useworthiness of Robots for People with Physical Disabilities (Användvärdheten hos robotar för människor med rörelsehinder).
år 1999. Eve Mandre visade konkret på pedagogikens plats inom "design av användvärd teknik" genom sin licentiatuppsats Från observation till specialpedagogisk diagnos.
år 2001. Arne Svensk beskrev i sin licentiatuppsats Design av kognitiv assistans inte bara design av teknisk kognitiv assistans utan också hur denna kan samspela med mänsklig kognitiv assistans (ibland genom att rentav ersätta eller åstadkomma sådant som den mänskliga kognitiva assistansen inte kan)
år 2002. Eve Mandre visar än en gång på pedagogikens plats inom "design av användvärd teknik", nu genom sin doktorsavhandling Vårdmiljö eller lärandemiljö
år 2004. Bodil Jönsson et al markerar i en skrift av International forum on medicines skillnaden mellan "Patient Provided Information", PPI, och det "Patient Reported Outcome", PRO, som ofta kompletterar undersökningar som är evidensbaserade utifrån vårdprofessionella perspektiv. Patient Provided Information kan och bör med fördel återföras också till de berörda själva.
år 2004. Situated Research and Design for Everyday Life, Bodil Jönsson, Lone Malmborg och Arne Svensk samt Peter Anderberg, Gunilla Brattberg, Björn Breidegard, Håkan Eftring, Henrik Enquist, Eva Flodin, Jörgen Gustafsson, Charlotte Magnusson, Eve Mandre, Camilla Nordgren, Kirsten Rassmus-Gröhn formulerar sig i Certec-rapport 2:04, 2004.
år 2005. Bodil Jönsson formulerade sig kring Design för den mänskliga sektorn (där tekniken samspelar med minst två mänskliga parter).
år 2005. Boken Människonära design och året efter dess engelska motsvarighet Design Side by Side (redaktör Bodil Jönsson, övriga författare Peter Anderberg, Gunilla Brattberg, Björn Breidegard, Håkan Eftring, Henrik Enquist, Krister Indhe, Eve Mandre, Camilla Nordgren, Arne Svensk, Ingrid Whitelock,).
år 2005. Artikel Ethics in the making i "Design Philosophy Papers" om sådana etiska överväganden som är nödvändiga i görandet. Bodil Jönsson, Peter Anderberg, Eva Flodin, Lone Malmborg, Camilla Nordgren och Arne Svensk.
år 2006. Arne Svensk lyfter i en poster fram hur teknik kan synliggöra dolda förmågor och hur detta i sin tur leder till att den berörda får en annan återkoppling. Därmed är rehabiliteringsprocess-spiralen igång.
år 2006. Det finns en bild på s. 8 i Camilla Nordgrens licentiatuppsats Traumatisk ryggmärgsskada - samhällsresurser som utgör en stark illustration till att inte ens det situerade utgör någon given helhet. Det gäller också att se skillnaden mellan den berördas perspektiv i situationen och den kan i grunden skilja sig 180 grader från ett utifrånperspektiv.
år 2006. Peter Anderberg började i sin avhandling FACE borra i hur Certecs forskning förhåller sig till den medicinska modellen och den sociala modellen och förde fram rehabiliteringsteknik som ett givet komplement till dessa båda.
år 2006. Björn Breidegard djupdök i sin avhandling Att göra för att förstå i hur själva görandet, själva designen, tvingar fram en närförståelse av själva situationen som svårligen nås på annat sätt.
år 2007. Henrik Enquist problematiserar i sin licentiatuppsats Självbiografiskt skapande bl a effekter av all vår samtids distribuerade kognition, allt distribuerat minne, dvs. av alla dessa distribuerade "jag". Vem är det till sist som lär sig, vem är det till sist som rehabiliterar sig?
år 2009. Per-Olof Hedvall utvecklar med stöd av aktivitetsteorin en aktivitetsdiamant samt bidrar till tillgänglighetsforskningens utveckling genom att lyfta upp och begreppsliggöra den upplevda tillgängligheten, dess samspel med den planerade tillgängligheten och bådas beroende av (och inverkan på) den övergripande epitillgängligheten.

Denna sida uppdateras inte efter 1 oktober, 2009.