Certec logo
Personal Forskning Utbildning Publikationer Sök
OBS: Certecs historiska webbplats – underhålls ej.
Aktuell webb: www.certec.lth.se

Dator

Datorns attraktionskraft

CERTEC rapport 7:96

Bodil Jönsson




Förord

Vad är det hos datorn som gör den så attraktiv för funktionshindrade människor?

Föreliggande dokument hör till de inledande rapporterna inom ett program vid CERTEC, Centrum för Rehabiliteringsteknik, LTH, om Datorns attraktionskraft. Bakgrunden till detta är tanken att det vid det här laget bör vara möjligt att få fram välgrundade och övertänkta svar på rubricerade fråga. Datorn börjar faktiskt bli lite till åren och dess användning relativt spridd. Samtidigt har förhållningssättet till datorn långt ifrån stelnat, och svaren kan hjälpa till att medvetandegöra stora grupper om datorns olika möjligheter för olika funktionshindrade människor. Att det är viktigt att detta sker nu, så att erfarenheter av och tankar om datoranvändningen i sig synliggörs, hänger samman med att det håller på att ske ett nytt genombrott, lika stort som datorn i sig någonsin representerat.

Detta steg är den pågående sammankopplingen i stor skala av datorer i nätverk (Internet och dess efterföljare). Funktionshindrade människors kommunikationsmöjligheter kommer att i grunden förändras. Man kommer att kunna ta sig ur en tillvaro, där det varit relativt glest mellan självvalda kontakter. Ingen kommer att märka vilka gränssnitt man använder, och ens eventuella funktionshinder blir alltså osynliga såvida man inte själv informerar om dem. Det är svårt att föreställa sig att det kan finnas något bättre konkret stöd än detta till ideologin bakom "People first"-rörelsen (den kraft bland människor med funktionshinder som arbetar för att de först och främst skall få lov att vara människor och först i andra hand utmärkas genom att de har ett eller flera funktionshinder bland sina övriga egenskaper).

Förutsättningarna för att kommunicera med bilder kommer att bli lika goda som förutsättningarna att kommunicera med tal eller skrift. Nätkommunikationen är nämligen inte bara värdeneutral vad gäller användaren utan också vad gäller användningen. Det går lika bra att låta ettorna och nollorna i nätet representera bilder som text och ljud (vilket vi är mer vana att sända och ta emot). Snart kommer kanske rentav känsel och rörelse som i Fantomaten® (beskrivs i rapporten).

Slutligen: sammankopplingen av datorer i nätverk gör det möjligt för funktionshindrade människor, deras familjer, vänner och personal att gå långt i decentralisering utan att tappa i specialistkompetens. För första gången kan man både äta upp kakan och behålla den: kunskap om det sällsynta kan byggas upp och göras tillgänglig över nätet, medan människor kan få leva i sina självvalda personliga revir.

Nu välkomnar jag dig att gå in i svar och frågor kring datorns attraktionskraft. Rapporten ligger också ute på nätet, och du som läser den där kan lämpligen kommentera den över nätet om du vill. Du som bara har tillgång till den tryckta rappporten: skriv gärna om dina tankar och exempel till

"Datorns attraktionskraft"
CERTEC
LTH
Box 118
221 00 Lund

Lund den 1 oktober 1996

Goda hälsningar

Bodil Jönsson


Innehållsförteckning

Sammanfattning

Bakgrund

Hittillsvarande datainsamling

Ett dussin attraktionskrafter

Peter Anderberg och datorns attraktionskraft

Projektfortsättning

Referenser

Bilagor


Sammanfattning

Denna skrift och dess redovisning 961022 på en öppen "CERTEC informerar"-dag (bil 1) utgör ett etappmål i arbetet att bättre förstå, beforska och förmedla olika aspekter på den attraktionskraft som datorn utövar på funktionshindrade människor. Datorns konstruktion, utseende och flexibilitet gör att den har något specifikt att erbjuda vid varje funktionshinder och vid varje grad av funktionshindret. Huvuddelarna av datorns attraktionskraft är dock de samma antingen användaren i fråga har något funktionshinder eller ej. En studie som denna (och dess förlängningar) kan därför ge kunskaper inte bara om det speciella utan också om det generella.

Början på arbetet kring Datorns attraktionskraft ligger långt bakåt i CERTECs historia, men sin nuvarande susande fart antog det genom tillkomsten av Isaac-projektet för 3 år sedan [1]. I förlängningen av Isaac (via bl a Collegium Invenientium, Isaac II, Bildoteket och Bildografen, se nedan och på Internet, adress http://www.certec.lth.se) har jag börjat mejsla ut mönsterna i datorns attraktionskrafter på funktionshindrade människor. Jag har försökt lyfta strukturer ur myllret, synliggöra möjliga samband, fastlägga strategier och skilja ut det uppenbart forskningsbara. Ett stort tack till alla er som under arbetets gång bidragit med tankar och exempel. Ni är i allra högsta grad delaktiga i den här rapporten. För eventuella misstag (allt från stavfel till grava tankefel) i denna skrift ansvarar jag dock ensam.

De steg, CERTEC närmast önskar ta, är fyra. Först de 3 som vi forskningsmässigt tänker gå vidare med, sedan det som mer berör utbildning och information:

  1. Styr Fantomen och Känn Windows. Fantomen är en liten robot med vars hjälp man kan styra och känna föremål och skeenden, som inte behöver finnas materiellt (som atomer) utan bara som information (bits) i datorn. CERTEC utvecklar kring Fantomen ett koncept, Fantomaten®, för att möjliggöra virtuell känsel för dem som den kan ha störst betydelse för, nämligen blinda och rörelsehindrade människor, företrädesvis barn. Genom ett utvecklat känselgränssnitt till datorn kan man utforska hur långt det går att komma i att skaffa sig överkänsel som alternativ till överblick. Djupast handlar projektet om hur inre bilder byggs upp i en människa som inte kan se, och om hur samspelet med andra människor förändras då inre bilder görs kommunicerbara på annat sätt än via synintryck av yttre bilder och händelser. Den inledande delen av projektet finns beskriven i [2].
  2. Bildoteket och Bildografen. När en dator snabbt fylls med flera tusen personliga bilder, är inte längre kategorindelning i en bilddatabas ett verkningsfullt verktyg för utvecklingsstörda människor. De förlorar överblicken och därmed makten över sina egna bilder. Deras specialkunnande i detta sammanhang, dvs den personliga relationen till bilden i sig och den egna uppfattningen om vad de senare vill använda bilden till i sina egna personliga sammanhang (t ex för att skriva brev, kommunicera via Internet, besvara en insändare eller skriva en tidning), förfuskas därmed. Det är därför som CERTEC tillsammans med dagverksamheten Tryckolera i Lund utvecklat Bildoteket och Bildografen, ett koncept för hur man via streckkodsmärkning kan få makt över de egna bilderna. Det demonstreras för första gången av deltagarna på Tryckolera vid "CERTEC informerar"-dagen 961022.

    CERTEC kommer att medverka till att bildoteket och bildografen blir tillgängliga för andra intressenter och vi kommer att beforska betydelsen av användningen för olika individer och olika grupper av funktionshindrade människor och deras verksamheter.

  3. Isaac II. CERTEC har gått vidare med erfarenheterna från Isaac och utvecklat en klocka (arbetsnamn ClockO´clock) med vars hjälp man antingen kan lära sig klockan eller lättare leva med att man inte kan klara den. Det finns också möjlighet att markera händelser i tiden (via piktogram eller personliga bilder). Man kan göra översikter över många veckor, dvs hitta sin plats i tiden. Man kan också via timstocken och minutglaset öva upp sin förmåga att förstå hur lång en timme (eller delar av en timme) respektive en minut är. Allt detta tillsammans kallas Isaac II.

    När Isaac II sprids till en vidare krets, avser vi att analysera och beskriva hur enskilda människor påverkas när de bättre får fatt på tiden.

  4. CERTEC gör en stor satsning på inlärning via Internet (se Learn.net en introduktion [3]). Inom denna kommer vi att skriva en bok om Datorns attraktionskraft. I den skall vi fördjupa och bredda innehållet i föreliggande rapport och göra det tillgängligt för fler än er som hittat fram till CERTECs rapportserie. Boken kommer också att beskriva, exemplifiera och analysera den alldeles nya kommunikationssituation som Internet innebär, kanske speciellt för funktionshindrade människor. Det steg, som just nu håller på att ske i datorvärlden i och med sammankoppling i större skala av datorer via nät, är minst lika omvälvande som vad datorn i sig har varit. Också därför vill vi bidra till att många människor blir involverade. Vikten av en kommunikationsform, som inleds med att någon (i detta fall jag) visar på sammanhang och ger ett fåtal exempel och därefter med förtroende överlåter åt omvärlden att själv berika framställningen med egna exempel, kan inte nog poängteras. Metoden kommer att få en allt mer ökad betydelse i de snabba teknologiska förändringarnas tidevarv, där teorier aldrig riktigt kommer att hinna konsolideras men där väl många i själva ögonblicket med sina exempel kan bidra och arbeta sig samman till en gemensam verklighetsuppfattning.


Finns bara tankelinan och och ett fåtal exempel kan många själv haka på sina egna exempel.


Bakgrund

CERTECs ansats är teknisk i den mening att vi använder tekniken som redskap för att bättre kunna synliggöra, förstå och beskriva mänskliga drömmar, önskningar och behov och för att medverka i förändring (se rapportpärmarnas innehåll och [4]). Vi arbetar med problem och möjligheter för människor med olika grader av synsvårigheter, rörelseproblem, intellektuella svårigheter och psykiska problem. Ofta handlar det om stora funktionshinder, men viss verksamhet riktar sig också mot de små vardagsproblemens tyranni. Vi är på väg att etablera en inriktning kring äldre människors förutsättningar. På lite sikt hoppas vi också kunna bygga upp en verksamhet kring döva människors behov.

Gemensamt för samtliga områden är att datorn och informationsteknologin har utomordentliga förutsättningar att fungera som frigörande lättindivualiserade verktyg. Olika kombinationer av frigörande teknik och frigörande pedagogik kommer att bli ytterligt verkningsfulla. Att studera hur funktionshindrade människor lär sig med hjälp av datorn, bl a i särskolan, kan ge nya idéer för IT-didaktiken. Dessa kan ha giltighet också för inlärning i allmänhet. Många gånger förr har det varit så att det som vuxit fram som lösning på de riktigt svåra problemen senare visat sig användbart också i det generella fallet ([1]).

Svårigheten ligger inte i om datorn har någon attraktionskraft utan i frågeställningarna vad, hur och varför. Detta att datorn är attraktiv, också för funktionshindrade människor, är det ingen som förnekar bland människor som har någon relation till funktionshindrade människor som datoranvändare. Den misstro, som ibland flammar upp från dem som ännu inte haft närkontakt med funktionshindrade människors datoranvändning, bör inte bemötas på ett ideologiskt utan på ett konkret plan. Man är enligt mitt förmenande helt enkelt skyldig funktionshindrade människor att visa dem och deras datorerfarenheter respekt. Lika lite som man själv kan bestämma huruvida jorden går runt solen eller vice versa, lika lite kan en utomstående bestämma över huruvida datorn har någon attraktionskraft eller ej på funktionshindarde människor. Det är nödvändigt att också på detta området sätta sig in i de mätresultat som verkligheten lägger framför oss nästan som en öppen bok. Som Galilei sa´: "När allt kommer omkring, handlar våra dispyter inte om papper. Låt oss gå till demonstrationer, till observationer och experiment!"



Hittillsvarande datainsamling

På en "CERTEC informerar"-dag 960410 gick jag ut med några lösa nedslag i det som kan tänkas vara datorns attraktionskraft: jag tog upp skärmen och perceptionen, makten över inlärningen, repetitionsmöjligheter, reproducerbarhet och känselgränssnitt. Hela tiden var jag noga med att poängtera att det bara var exempel. Så bad jag deltagarna att på baksidan av sina A5-deltagarlappar berätta vad de menar att det är som ger datorn dess attraktionskraft(er). Givetvis var jag medveten om att jag styrde deras tankar via mina exempel. Just därför tog jag bara sådana exempel som för en överväldigande majoritet är ställda utom allt tvivel.

Flertalet av dem som lämnade in sina lappar (430 av 750 personer) hade ägnat frågan högst 15 - 30 minuters betänketid. Detta - liksom den begränsade svarsplatsen - gör svaren både mer och mindre värdefulla än vad de varit om tiden och utrymmet varit obegränsade.

Jag utvecklade sedan en tanke- och presentationsstruktur i vilken jag förde in alla svar. Denna blev till ett första dokument som jag därefter gick ut med till 30 personer med djupgående erfarenhet av funktionshindrade människors datoranvändning (egna eller andras). Från dessa 30 individer vädjade jag om att få en mer genomarbetad respons.

De 12 punkter som presenteras nedan är slutresultatet så här långt av den ovan beskrivna processen med många delaktiga. Upptill den skall läggas att jag under ett halvårs tid gjort en egen bred informationsinhämtning och låtit en medveten tankeprocess pågå.

Var så god, här kommer nu ett dussin attraktionskrafter! Jag har inte tagit med sådana självklara svar som t ex "roligt" eller "bra inlärningsredskap" eller "gör det nästan omöjligt att slita loss den tidigare ointresserade eleven". Jag har stor respekt också för dessa svar, men avsikten här är att komma underfund med varför det är roligt, och varför man blir så koncentrerad och uppslukad vid datorn.


Ett dussin attraktionskrafter

En stor del av datorns attraktionskrafter är släktingar till TVns. Skärmen är ungefär den samma. Man kan välja mellan olika program. Man kan få förströelse. Den stora skillnaden ligger i TVns brister i individualisering och interaktivitet. Konstaterandet att TV-tittandet i USA nu 1996 minskar för första gången någonsin samtidigt som datoranvändningen ökar kan möjligen vara ett viktigt inledande påpekande.

Så till de 12 krafterna. Givetvis är de inte helt urskiljbara från varandra, men jag hoppas du låter det överlappande stimulera mer än det stör.

1. Datorn är ett underordnat, ansiktslöst, kravlöst och spännande redskap

Alla människor vill lyckas, och med datorn som partner och bollplank kan man ha större chans till det än i en grupp svårbegripliga människor. Att själv bestämma betyder inte nödvändigtvis att behöva ha mycket att välja mellan. Det kan vara ett val också att slippa välja: att få struktur, att få sekvenser.

Repeterbarhet och reproducerbarhet är viktiga. I den gamla auktoritära skolan sades repetition vara all inlärnings moder. Ja, kanske är det så ibland, också när elever får välja själv, att de under vissa omständigheter med förkärlek söker sig till repetitionen, åtminstone av det de gillar? Datorn är i så fall vida överlägsen människan i att alltid, alltid göra likadant på ett och samma kommando och att aldrig tröttna.

Exempel på autentiska utsagor:

Med datorn är det jag som har makten, det är jag som styr.

Det som sker, det sker i min takt.

Det är jag som bestämmer ordningen.

Det är jag som bestämmer när. Datorn sover aldrig. Den har alltid tid och har 24 timmars arbetsdygn om man vill. Den kan också vänta utan att bli otålig.

Vill man ha struktur, finns det.

Vill man ha utmaningar, spänning, finns det.

Man kan välja mellan detaljer och helheter.

Det är jag som bestämmer hur starkt datorns ljud får vara; hur högt det får låta.

Man repeterar så länge man vill, så ofta man vill, och sedan bestämmer man när man vill gå vidare.

Man behöver bara repetera sådant som man tycker är roligt.

Datorn kräver inget känslomässigt.

Det finns ingen ångestladdning mellan datorn och användaren.

Datorn har inga förväntningar; den bara finns där.

Datorn är som en fascinerande mask med ett evigt tålamod.

2. Datorn som maktberedare

Denna punkt skiljer sig från den förra genom att den för in konsekvenser på sikt av datoranvändningen. Datorn bereder vägen för en omfördelning av makt. En människa som får vardagsmakt över sin egen tillvaro förändras (den största förändring jag bevittnat ligger hos Freja, se [5] och [6]). När elever får frågeföreträde och initiativföreträde framför läraren, vars roll mer blir att vara den som kan svara och underlätta, ändras successivt de ömsesidiga förväntningarna. För många utgör datorn det första lydiga verktyg som de kan styra själv med all den valfrihet som en datoranvändare har.

Det är när eleverna tar makten över sin egen inlärning som ett konstruktivt underifrånperspektiv kan skapas. Pedagogik har dessvärre av hävd handlat främst om utbildning, utlärning, undervisning och utvärdering och endast i undantagsfall om inlärning. Progressiva lärare har dock alltid vetat att deras elever är olika. Därför har de försökt individualisera, ibland framgångsrikt, oftast dock som en halvmesyr. Men också en framgångsrik individualisering representerar ett lärarens uppifrånperspektiv och bör inte förväxlas med elevmakts-underifrånperspektivet.

Låt mig illustrera med ett sant exempel ur verkligheten våren 1996:

3. Datorn är en pålitlig återkopplare, belönare och stimulator

Om man frågar barn eller ungdomar vad som är det roligaste med datorn, svarar de nästan undantagslöst: "spela spel". Också de lättstörda barnen kan visa uthållighet intill en gräns av utmattning. Vad är det som datorn gör så mycket bättre än en aldrig så motiverande lärare eller förälder?

Dels är datorn mycket pålitligare. Tänk efter: hur är det att vara ett barn som läspar och som måste gå till talpedagogen läsp-Klas? Kan barnet lita på läsp-Klas? Blev det plötsligt rätt den 27:de gången eller var det bara läsp-Klas som ville uppmuntra genom att säga: "heja, Maria, nu blev det bra!" Hon vill ju veta själv. Säkert. En "s-maskin", som känner skillnad på läsp-s och riktig-s gör succé både i Sverige och i Spanien (där rätt är fel, om du förstår vad jag menar: i Spanien är det barn som inte kan läspa som skall gå till läsp-Fernando). Det är befriande för eleven när både hon och läraren samtidigt kan se hur den opartiske s-maskinen skiljer mellan rätt och fel, och där lärarens öra inte värderas högre än Marias. Precis samma funktion som s-maskinen kan datorn fylla i en mängd sammanhang. Antingen så att man själv får direkt återkoppling eller så att datorn är den tredje runt bordet.

Belöning: det är en fantastisk belöning att klara något bättre idag än igår. Också ett i övrigt aldrig så dumt datorspel bygger på en kvantifiering av antalet rätt eller av erforderlig tid. Man kan inte bara slå sitt eget rekord från igår. Man kan dessutom vid datorn bli bättre än omgivningen på åtminstone något. Det är många som sagt att "varje människa är alltid bäst på något" utan att ha något konkret att visa på. Men vid datorn blir detta sanning, eftersom variationsmöjligheterna är så oändliga att varje människa som så vill kan hitta en liten nisch där hon blir bäst i sin omgivning.

I pålitligheten och belöningen ligger också det stimulerande och sporrande att hela tiden kunna komma vidare.

För autistiska barn [7] representerar datorn inte bara möjlighet till de 1000 upprepningarnas välsignade pedagogik. Den kan också användas för att svara på någon eller alla av de 7 frågorna:

Och datorn kan samspela med barnet utan att introducera något av det kaosinitierande:

Exempel på autentiska utsagor:

Datorn bekräftar min existens genom att alltid svara. Ungefär som spegeln bekräftar att jag har ett yttre, bekräftar datorn att jag har ett inre.

Datorn är en av alla dessa knapptryckarapparater som alltid svarar på samma sätt. Jfr små barns fascination över vanliga strömbrytare: tänd - släck, tänd - släck. Den är förutsägbar, konkret och har tydlig koppling mellan orsak och verkan.

Jag får ett omedelbart visuellt svar på "varför skulle jag nu göra detta?"

Det händer något hela tiden, i omedelbar anslutning till att man gör något. Det blir till en belöning i sig.

Det är kul att kunna spela spel, bli bättre, kunna hitta andra spel.

4. Jag och min dator kan verka tillsammans

Exempel på autentiska utsagor:

Jag och min dator behöver inte missförstå varandra. Det finns inga "kanske", "ungefär" eller "om en stund". Det finns inget underförstått i språket; språket ligger i öppen dager och allt redovisas ständigt mellan datorn och mig.

Jag och datorn tar en sak i taget (samma sak!)

Jag kan få gå in i min egen värld när jag är med datorn. Jag kan vara som ett med den, eller kan jag isolera mig från den. Den märker inte skillnaden.

Om jag vill ha datorn till vän i stället för en människovän, går det bra. Den kan vara som någon att tala med.

5. Jag och min dator kan mycket tillsammans. Min självkänsla växer.

Datorn är bra att ha, inte bara till det man inte kan. Den hjälper också till så att man får hög verkningsgrad på det man kan. Det kan vara svårt att läsa och skriva eller uttrycka sig på något annat sätt, men med ett enda tryck på musen kan man åstadkomma en massa. Det är mycket som blir lätt, snart ännu lättare genom alla prediktionsprogram som är på väg. Man sparar på så sätt en massa tid som man kan ha till annat.

Eftersom skolan och samhället mäter så mycket med skriven text, är det många människor med läs- och skrivsvårigheter som fått ett knäckt självförtroende. Nu pågår överallt något nytt: människor, som inte på egen hand kan uttrycka sig i text, lär sig att göra det tillsammans med sin dator. För detta behövs inte nödvändigtvis några övningsprogram utöver tangentbordsträning. Man kan börja direkt med enkla meningar i ett ordbehandlingsprogram, ta till rättstavningskontroll, skriva ut fina dokument med skrivaren. Medan datorn formar bokstäverna, rättar och flyttar om som man vill, vågar man göra meningarna längre och antalet ord som behöver rättas minskar. Man vågar skriva meddelande, brev, insändare. Den positiva spiralen snurrar på. Handikappet att behöva ha datorn för att skriva är snart inte heller något särskiljande; de flesta andra människor skriver också på datorn.

Exempel på autentiska utsagor:

Datorn kan kompensera. Tillsammans kan jag och datorn göra sådant jag annars inte kan, t ex åstadkomma rörelse fast jag är svårt rörelsehindrad eller rita fast jag har dålig motorik.

Datorn kan hjälpa mig att hitta sammanhangen och knäcka koder. T ex förstod jag mig inte på memory förrän jag lärde mig det på datorn. När jag höll på där, gjorde slumpen att det till sist blev rätt. Och det var de tomma, lysande platserna efter de använda korten som satte mig på spåren.

Alla utskrifter, alla bokstäver blir så fina. Fast jag inte kan skriva särskilt fint utan dator.

Jag slipper byta miljö så ofta, och det betyder att jag slipper en massa övergångsproblem mellan olika arbeten. Det brukar gå åt mycket och jobbig tid då jag skall avsluta något och sedan komma igång med något annat.

6. Datorn bevarar, och jag slipper börja om varje gång

Här väljer jag för variationens skull att främst exemplifiera med ett enda citat. Det kommer från en människa utan funktionshinder (Arne Svensk), men citatet har allmänmänsklig tillämplighet:

"Som du kanske märkt, har jag de senaste 3 åren skrivit mer än vad jag tidigare gjort under 40. Det kanske viktigaste skälet är att trösklarna har minskat. Tidigare var det som att bestiga ett berg, när jag satt med ett tomt A4. Det gick liksom inte att skriva hälften och komma tillbaka efter en halvtimme; det kändes som allt eller inget. Även om jag vid vissa tillfällen lyckades formulera mig hyfsat, så hade jag kanske missat i layout eller stavning. Då var det nästan oöverstigligt att börja om igen.

Under alla mina år i omsorgsverksamheten hanterade vi materialbehovet ungefär som man gör med växterna i en trädgård baserad på ettåriga växter. Vi klippte pappersbilder ur tidningarna och tog foton som vi använde t ex i kalendrar och dagsscheman. Det var ett stort arbete att få fram bilderna och spara dem i papplådor för framtida återanvändning. Men bilder försvann hela tiden p g a slitage eller duschningar eller att vi helt enkelt blev av med dem. Precis som i en trädgård med ettåriga växter blev det en massa mödosam om- och nyplantering som tog så mycket kraft och krävde så mycket information att den var nästan omöjlig att genomföra.

Med datorn blir det mer som i en trädgård med perenner, buskar, fruktträd och lökar. Man kan köpa nya lökar för att piffa upp lite och få in nya färger. Men om man slarvar eller inte orkar, så gör det inte så mycket för det kommer upp så mycket ändå av det perenna utan någon arbetsinsats från en själv. Man kan ägna sin tid åt att fundera över en vidareutveckling av den prunkande trädgården, och man kan t o m komma på vilka kaniner och komposter som kan tänkas vilja ha ogräset. Precis så kan det vara i en dator: man kan ackumulera, finslipa, låta material ligga till sig och återanvända det i de mest oanade sammanhang. Det känns som om datorn hjälper mig att gå vidare i stället för att stå på en och samma fläck och upprepa, upprepa, upprepa. Därmed lossnar också fantasin."

Några korta autentiska utsagor:

Det gör inte så mycket om man glömmer något; datorn kan komma ihåg. Man kan lagra så mycket i datorn.

Man kan komma åt så väldigt mycket i datorn. Den gör det oåtkomliga åtkomligt.

7. Jag och min dator kan slippa omvärlden

Det kan vara en befrielse att slippa från dessa svåra gåtor och missförstånd som ligger i det sociala och att bara få ägna sig åt faktainformation, spel, etc. När ja är ja och nej är nej som i datorn, finns det inga tveksamheter, ingen illvilja, ingen övervakning, inga gråzoner. Datorn går att stänga av och är ändå likadan när man sätter på den igen. Man kan arbeta i sin egen takt utan att bekymra sig om att man därigenom kommer i otakt med människor i omgivningen.

Visst kan det finnas negativa effekter, t ex ett skapat datorberoende (i USA florerar Internet Addiction). Men i de allra flesta fall, då man angriper datorn för att avskärma, tänker man på människor som redan tidigare hade ett glest kontaktnät. Nu har de åtminstone fått datorn. Och via den kan de kanske rentav få ett rikare kontaktnät, också med människor på avstånd, som komplement till de icke självvalda kontakter som tyvärr ofta är ett dominerande inslag i funktionshindrade människors liv.

Exempel på autentiska utsagor:

Jag och min dator har en väldigt frihet; vi kan göra saker utan att någon annan lägger sig i.

Jag kan få göra fel vid datorn. Prova, prova, prova - och lära mig i smyg. Datorn tjatar inte som lärare; den säger bara värderingsfritt rätt eller fel. Det är aldrig farligt att göra fel.

Jag kan få prova nytt - och bli lagom överraskad.

8. Jag och min dator kan kommunicera med omvärlden. När jag vill.

Det händer så mycket, och man kan så mycket, när man använder datorn, att man hela tiden får nya saker att berätta för andra människor. Kommunikationen får en riktning och ett innehåll. Och man kan få lust att fråga andra om något.

Dessutom kan det bli så mycket av kommunikationen. Förr i världen florerade kedjebreven. Det stimulerande var att om man inte bröt kedjan, kunde det bli många, många brev. Man samlade bokmärken och bytte inbördes: fotbollsspelare, filmstjärnor och allt vad det var, och det skulle också bli mycket. Jag tror det är samma drivkrafter att nå mycket och många som nu påverkar Internets utveckling och användning. Givetvis gäller detta också för funktionshindrade människor.

Exempel på autentiska utsagor:

Andra har ju datorer, så skall jag vara som de, vill jag ju också ha dator. Förresten kan jag få vara som andra vid datorn. Rättare : vid datorn märks det inte om jag är som andra eller ej. Jag duger som jag är; jag får vara jag och inte främst en handikappad person. Ingen kan t ex veta om jag kan tala eller ej.

Jag och datorn kan få en massa kontakter, också med människor långt borta.

9. Datorn kan tala bildspråket både med mig och med andra datorer

Göran Plato på Tryckolera skriver:

"Jag har märkt att deltagarna inte pratar så mycket med oss i personalen som de gjorde förr. De pratar mycket mer med varandra. Det går ju nu via tekniken med bilder. Också A, som kan läsa, säger: jag behöver också bilder för att kunna prata med mina kompisar.

Alla vill nu att allt skall planeras och byggas upp runt datorn. Varje dag går vi igenom vad som hänt utifrån bilder, och deltagarna väljer ut "Dagens händelser". Tidigare var det som om det inte fanns något igår och i morgon, men nu sätter de sig själva dagen efter och visar varandra med bilder vad vi gjorde i går, och lägger förslag om vad vi skall göra idag, etc. Det är som om de fått fatt på tiden. Inte klockan, precis, utan själva tiden och dess gång. Och S har rätat på ryggen och T har fått många fler ord i sitt språk.

S har fått erbjudande om en Internet-kontakt. Det blir nog bra; han vill ju veta hur andra ser ut, var de bor, vad de gör, etc.

Det har också kommit in en mognad och en omtanke. En gång när A glömt att låsa in sin pärm tog S den och låste in den åt henne. På morgonen dagen därpå tog han fram den och gav den till henne. Glädje! Inför studiebesök tar man också fullt ansvar. Många alldeles nya känslor kommer fram. Det svåra för oss handledare är att klara att möta allt detta nya från deltagarna."

10. Datorskärmen

Det händer att man möter människor som uppvisar alla tecken på att vara kroppsligt och själsligt okontrollerade. Men om de kommer i närheten av en datorskärm ändras hållningen, och plötsligt är intresset där. Det amöbalika och vaga övergår i koncentration. Beror det på perceptionen? Är det i första hand skärmen som gör skillnaden? Dess ljusstyrka gentemot omgivningen? Eller att hela handlingen utspelas på ett givet avstånd? Dessutom tvådimensionellt, inom en ram? Detta skulle kunna utgöra faktorer bakom den visade koncentrationen på skärminformation och det uppenbara ointresset för information som kommer från olika ställen i rummet. Upplevs möjligen det sistnämnda mest som ett virrvarr?

Exempel på autentiska utsagor:

Det är något magiskt med skärmen.

Den lyser, det flimrar.

Allt händer inom en liten yta. Man behöver inte bry mig om det som är utanför ytan.

Skärmen har en ram. Den blir till ett rum i rummet. Det skapar en stark en-till-en-koppling. Man kan glömma sig själv och gå in i uppgiften.

Det rör sig.

Det har färg.

Skärmen är ofta vertikal.

Den 2-dimensionella bilden är lättare än den 3-dimensionella verkligheten.

11. Många sinnen

Det ligger något speciellt i att datorn (som TVn) apellerar till flera sinnen. Snart tar kanske datorn också känselsinnet i bruk till något utöver musen och tangentbordet. Går det att utveckla helt nya gränssnitt gentemot datorn baserade på känsel? CERTEC har ur The Phantom, som möjliggör virtuell känsel, utvecklat Fantomaten® som ett handikapphjälpmedel för blinda och rörelsehindrade barn. Går det att skaffa sig överkänsel som motsvarighet till den överblick som utgör grunden för Windows-miljön?

Exempel på autentiska utsagor:

Det är något speciellt med kombinationen ljus-ljud-rörlighet-färg.

Det blir så lätt att koncentrera sig, när det är spännande och roligt.

12. Lärar- och personalperspektiv

Här vill jag gärna inleda med att återge hur jag själv kände det när jag nyss gjorde mitt livs första Internetföreläsning. Arbetet kom att innebära något som jag var helt oförberedd på, och som gav en stark känslomässig påverkan:

A. En släkting till kantarellglädje och kantarellgirighet

Plötsligt har en ny värld av möjligheter öppnat sig för mig. För varje ny idé jag drabbats av under denna föreläsningsförberedelse har jag fyllts av en stor glädje och en stor vånda. Våndan handlar om att jag blivit intensivt medveten om att det alldeles i närheten säkert döljer sig ytterligare möjligheter som jag inte kommer på. Jag upplever bara närvaron av en enda gräns (förutom allt det här tekniska tjafset som alla vet kommer att ha ändrats inom en månad eller en vecka), och den gränsen är min egen begränsade fantasi. Det är klart att år av nödlösningar sätter sina spår i en människa. Man upphöjer lätt nödlösningarna till en dygd, till en pedagogisk dogm, och glömmer att de var just nödlösningar, givna av en viss situations begränsningar.

Jag vet inte riktigt vad jag skall likna min upplevelse vid för att få dig att förstå. Kanske vid en svampplockningsutflykt. För varje ny kantarellfamilj man hittar i skogen, blir man jätteglad. Samtidigt ökar mer-girigheten: man begriper att det någonstans i ens omedelbara närhet finns en massa kantarellfamiljer som man inte ser och som man också skulle velat hitta. Kantarellglädjen är god och behjärtansvärd, medan girigheten är både konstruktiv, frustrerande och bekämpansvärd. Girigheten kan vara en positiv utmaning, bara den inte tar överhanden

B. Mitt livs andra datoranvändar-kvantsteg

Omkring 1985, när jag blev lite datoriserad vad gäller skrivande (dessförinnan var jag det vad gäller mätövervakning, beräkningar, etc), upptäckte jag att jag inte längre kunde skriva på skrivmaskin. Störd blev jag av det. Bara för att jag hade fått ett nytt verktyg, skulle det väl inte behöva betyda att de gamla inte dög längre. Reservoarpenna dög, men inte skrivmaskin!

Alltnog: jag tog en dag mod till mig, satte mig vid en skrivmaskin och skrev 1 A4-sida. Tittade på den, begrep att här räcker det inte med Tipp-ex, skrev om hela sidan. Tittade på den, begrep att här räcker det inte med Tipp-ex, skrev om hela sidan. OK, så långt kommen förstod jag vad det handlade om, men då ville jag fullfölja. Efter 7 omskrivningar dög det. Och jag hade fått förstånd på att det som hänt mig bara var ett: jag hade ökat mina krav, så till den milda grad att en text i vilken man inte kan redigera om, göra följdändringar, etc, inte längre dög.

Idag har jag råkat ut för ett sådant där jättesteg igen genom att ha gjort mitt livs första Internetföreläsning. Nu när det är så att jag vet hur det kan vara, nu kommer jag inte mer att tycka att en rakt-upp-och-ner-väl-genomtänkt-men-ändå-Bodil-föreläsning duger. Detta är inte ett dugg sorgligt; det innebär bara att jag fått vittring på hur jag kan göra något mycket, mycket bättre.

C. Andevidgning snarare än distansöverbyggande

Jag trodde nog på alla uttalanden om att det viktigaste med nätet var att det handlar om bits istället för atomer, om information i stället för materia, om att slippa flytta sig själv eller pappersbitar utan bara förflytta ettorna och nollorna. Men det viktiga är ju något alldeles annat!

När jag gör en vanlig föreläsning, tvingas jag göra den tämligen endimensionell. Jag för åhöraren längs en viss väg som jag tvingats välja ut bland många möjliga. Det är inte bara det att jag därmed brister i respekt för olika människors egenart; jag saknar dessutom verktygen för att visa min egen mångfald. Hur gärna jag än ville, har det inte gått att dela mångfalden i mina inre bilder med auditoriet. Det har varit omöjligt att tillsammans gå runt i min inre värld och titta från olika håll.

Men med Internet går det. Jag kan få visa upp blombuketter, inte bara blommor. Jag kan få vara mycket mer personlig än vad som är möjligt när jag är närvarande. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig."

Exempel på autentiska utsagor:

Det är lätt och roligt både att individualisera med datorn och att få en inblick i hur eleven tänker.

Datorn går att använda för att bygga upp en kunskapsbank kring ett speciellt område (som t ex Svarne, expertsystem kring våld [8]) eller en speciell elev.

Datorn kan användas för att synliggöra personalens kompetens.

Förr var det ingen mening att fråga en elev vad han tyckte om storleken på bokstäver och övrig typografi. Tyckte han inte om det, kunde man på sin höjd läsa en annan bok med ett annat innehåll. Men på datorn kan du på en sekund byta typsnitt, storlek, radavstånd och radlängd, färg, etc.


Peter Anderberg och datorns attraktionskraft

Peter Anderberg är ganska svårt rörelsehindrad, han studerar på LTH, och han har inte så långt kvar på sina studier. Han är redan en medarbetare i CERTECs nätsatsning. Hans problem och möjligheter att studera finns väl dokumenterade, bl a i videon "Ett universitet för alla".

Peter går sitt sista år på LTH utomlands (Santa Clara, USA) 1996-97. Det är inte så lätt att komma med bland utlandsstudenterna. Att han kommit med betyder alltså att han hör till de duktiga. Men egentligen tycker varken han eller jag att det är detta att han blivit uttagen som är det märkligaste - det märkligaste är att han kom på idén att han skulle vilja. Tänk dig själv om du vore tvungen att ha en personlig assistent för att klara sådant praktiskt i vardagen som du tycker är självklart att man skall kunna själv. Försök föreställa dig vilken beroendeställning man då kommer i. Och hur feg man kan bli. Och hur omhändertagande och snäll och fixande omgivningen kan bli.

Ändå hjälper inte all hjälp i världen om den mer eller mindre innebär att en annan människa liksom skall leva ditt liv åt dig. Poängen, hela meningen med alltihop, är ju ändå att Peter skall känna att det är han som bestämmer över sitt liv. Ungefär som du bestämmer över ditt. Eftersom vi inte har något bra svenskt ord för detta att ha makt över sitt eget liv, brukar Peter och jag ta till amerikanskans "empowerment". När Peter ansökte om att bli utlandsstudent, visade han att empowerment:en hade fungerat. Han vågade, han ville, han kunde. Det är så fint, att jag föreslår att han kan tjäna som en symbolfigur både för datorns attraktionskraft och för datorns lyftkraft ("lyfta", elevate, som i elev). Han symboliserar både att det går!, och att det hade inte gått utan teknik. Det samma gäller för många andra. För Stephen Hawking, t ex, en av samtidens största fysiker. (Det är han som i teorier och ord bidragit mycket till att koppla samman kvantmekaniken med relativitetsteorin.) I The Times stod det 23/11, 1995:



"…One powerful reason for listening to Professor Hawking is the miracle that he can speak at all. In an earlier age he would have been long silenced by the motor neuron disease which he has suffered since he was an undergraduate, but today a computer system and a voice synthesiser enable him to write and to speak. But if he had nothing interesting to say, the fascination of an Olympian mind trapped in a broken body would long since have worn off…"

Den här artikeln skrevs med anledning av en föreläsning som han nyss haft på Albert Hall. Utsåld, givetvis (5000 biljetter).

Tillbaka till Peter. Både i detta att han vågade, ville och kunde ta steget mot USA ligger hans datorbaserade erfarenheter. Sambandet är solklart. Hade det inte funnits datorer, hade inte Internet funnits, hade inte Peter ens tagit upp sina LTH-studier, långt mindre spetsat dem med USA-sejouren. Det är något speciellt med datorn!


Projektfortsättning

De steg, CERTEC närmast önskar ta, är fyra. Först de 3 som vi forskningsmässigt tänker gå vidare med, sedan det som mer berör utbildning och information:

  1. Styr Fantomen och Känn Windows. Fantomen är en liten robot med vars hjälp man kan styra och känna föremål och skeenden, som inte behöver finnas materiellt (som atomer) utan bara som information (bits) i datorn. CERTEC utvecklar kring Fantomen ett koncept, Fantomaten®, för att möjliggöra virtuell känsel för dem som detta kan ha störst betydelse för, nämligen blinda och rörelsehindrade människor, företrädesvis barn. Genom ett utvecklat känselgränssnitt till datorn kan man utforska hur långt det går att komma i att skaffa sig överkänsel som alternativ till överblick. Djupast handlar projektet om hur inre bilder byggs upp i en människa som inte kan se, och om hur samspelet med andra människor förändras då inre bilder görs kommunicerbara på annat sätt än via synintryck av yttre bilder och händelser. Den inledande delen av projektet finns beskriven i [2].
  2. Bildoteket och Bildografen. När en dator snabbt fylls med flera tusen personliga bilder, är inte längre kategorindelning i en bilddatabas ett verkningsfullt verktyg för utvecklingsstörda människor. De förlorar överblicken och därmed makten över sina egna bilder. Deras specialkunnande i detta sammanhang, dvs den personliga relationen till bilden i sig och den egna uppfattningen om vad de senare vill använda bilden till i sina egna personliga sammanhang (t ex för att skriva brev, kommunicera via Internet, besvara en insändare eller skriva en tidning), förfuskas därmed. Det är därför som CERTEC tillsammans med dagverksamheten Tryckolera i Lund utvecklat Bildoteket och Bildografen, ett koncept för hur man via streckkodsmärkning kan få makt över de egna bilderna. Det demonstreras för första gången av deltagarna på Tryckolera vid "CERTEC informerar"-dagen 961022. På ett tidigt stadium i Isaac-projektet stod det klart att det var möjligheten att använda bilden som språk som var det metodmässigt viktigaste. Vi har nu utvecklat en streckkodsmärkning av bilderna i Isaacs bilddatabas, dvs gjort ett bildotek där bilderna är enkelt hittbara inte bara utifrån sina kategoritillhörigheter utan också utifrån sin identitet. Många användare med intellektuella handikapp kan inte enkelt sätta samman bildmeddelanden i datorn: de behöver ta ut bilderna ur datorn och lägga ut dem i den ordning som meddelandet skall ha (ungefär som att sätta typer i ett gammalt tryckeri). Allt detta kan många användare göra själva. Att därefter (också själv) med en streckkodsläsare kunna avläsa bilderna och få fram utskrift av det önskade dokumentet på ett papper kommer att bli en stor triumf. Vi kallar det hela för en bildograf. Avsikten är att göra bildografkonceptet användbart också för andra digitala bilder än dem från Isaac. CERTEC kommer att dels medverka till att bildografen blir tillgänglig för andra intressenter, dels beforska hur användningen sprids, vilka användare och vilka användningar som blir de viktigaste och vilken funktion bildoteket och bildografen kommer att fylla i ett antal människors liv.
  3. Isaac II. CERTEC har gått vidare med erfarenheterna från Isaac och utvecklat en klocka (arbetsnamn ClockO´clock) med vars hjälp man antingen kan lära sig klockan eller lättare leva med att man inte kan klara den. Det finns också möjlighet att markera händelser i tiden (via piktogram eller personliga bilder). Man kan göra översikter över många veckor, dvs hitta sin plats i tiden. Man kan också via timstocken och minutglaset öva upp sin förmåga att förstå hur lång en timme (eller delar av en timme) respektive en minut är. Allt detta tillsammans kallas Isaac II.
    När Isaac II sprids till en vidare krets, avser vi att analysera och beskriva hur enskilda människor påverkas när de bättre får fatt på tiden.
  4. CERTEC gör en stor satsning på inlärning via Internet (se Learn.net en introduktion [3]). Inom denna kommer vi att skriva en bok om Datorns attraktionskraft (givetvis tillgänglig också över nätet). I den skall vi fördjupa och bredda innehållet i föreliggande rapport och göra det tillgängligt för fler än er som hittat fram till CERTECs rapportserie. Boken kommer också att beskriva, exemplifiera och analysera den alldeles nya kommunikationssituation som Internet innebär, kanske speciellt för funktionshindrade människor. Det steg, som just nu håller på att ske i datorvärlden i och med sammankoppling i större skala av datorer via nät, är minst lika omvälvande som vad datorn i sig har varit. Också därför vill vi bidra till att många människor blir involverade. Vikten av en kommunikationsform, som inleds med att någon (i detta fall jag) visar på sammanhang och ger ett fåtal exempel och därefter med förtroende överlåter åt omvärlden att själv berika framställningen med egna exempel, kan inte nog poängteras. Metoden kommer att få en allt mer ökad betydelse i de snabba teknologiska förändringarnas tidevarv, där teorier aldrig riktigt kommer att hinna konsolideras men där väl många i själva ögonblicket med sina exempel kan bidra och arbeta sig samman till en gemensam verklighetsuppfattning.


Finns bara tankelinan och och ett fåtal exempel kan många själv haka på sina egna exempel.

Givetvis skulle vi känna en stor glädje om andra forskargrupper också ville gå in. Bara ett exempel: tänk om pedagoger med intresse för människor med dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter ville göra en studie där den ena gruppen övar sje-ljudet på vanligt sätt, medan den andra fick öva datorbaserat via en dator som trots förenklat gränssnitt kan träna alla sinnen (dvs en dator som har talsyntes, ljudkort, scanner, etc)!


Referenser

Detta är ingen referenslista i vanlig mening; den pekar bara på de tidigare dokumentationer som CERTEC gjort och som har bäring på datorns attraktionskraft. Bättre referenser (till innehåll och form) hittar du förstås om du går in på http://www.certec.lth.se. "Datorns attraktionskraft" känns bäst på Internet.

Bland de tryckta skrifter som hör hit kan nämnas:

  1. Ge oss bara redskapen
    Ruth Bauth, Bodil Jönsson och Arne Svensk
    (Natur och Kultur 1995)
  2. Fantomaten™ - the PHANToM™ för handikappade barn
    Calle Sjöström
    (CERTEC-1:96)
  3. Learn.net - en introduktion
    Bodil Jönsson
    (CERTEC-6:96)
  4. CERTEC - en presentation
  5. Fria Freja del 1
    Eve Mandre och Bodil Jönsson
    (CERTEC-2:96)
  6. Fria Freja del 2
    Eve Mandre och Bodil Jönsson
    (CERTEC-5:96)
  7. Autismen finns där, men det skall gå ändå
    Karin Axeheim, Manuela Gustafsson, Eija Lindqvist och Bodil Jönsson
    (CERTEC-4:96)
  8. Expertsystemet Svarne - beslutsstöd vid våldssituationer
    Charlotte Magnusson och Arne Svensk
    (CERTEC-4:93)

    Bilagor

    Inbjudan till CERTEC informerar

    Presentation av Collegium Invenientium


    CERTEC informerar

    Tema: Datorns attraktionskraft


    Välkommen till CERTECs fjärde informationsdag! Informationsdagarna vänder sig till Dig som är intresserad av CERTECs arbete. En nyhet är att allt som har tillkommit sedan förra informationsdagen kommer att markeras speciellt (se baksidan). Intresset för informations-dagarna har vuxit, den 10 april i våras kom 750 personer!

    22 oktober 1996 12.30 - 15.30

    Kårhusets aula, LTH-området, Lund

    Korsningen mellan Sölvegatan och John Ericsons väg

    Anmälan måste vara CERTEC tillhanda senast den 10 oktober.

    Vi kommer ………….. personer

    Namn:______________________________________________________________________

    Arbetsplats:_________________________________________________________________

    Adress:_____________________________________________________________________

    Telefon:_________________________ Fax:________________________________


    Innehåll

    Informationsdagarna vänder sig till människor som arbetar inom olika grenar av vård och omsorg, skola, planering och administration. De vänder sig även till funktionshindrade människor eller anhöriga, till kuratorer, personliga assistenter, läkare, lärare, LSS-handläggare, studenter, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, logopeder, studenter, politiker. Informationsdagarna består av föreläsning och teknikmyller - det kommer att finnas ett stort utbud av bemannad teknik som man kan prova och diskutera kring.

    22 oktober kommer teknikinformationen att som tidigare täcka CERTECs alla sektorer, men föreläsningarna kommer att inriktas på temat Datorns attraktionskraft. Till teknikinforma-törerna hör denna gång också personal från Datateket, Dumle, Nimbusgården och HADAR. Nytt i det CERTEC visar upp är bl a:

    • Bildotek, en teknik med streckkodade pappersbilder från Isaacs databas som gör det möjligt att via streckkodsläsare komponera bildbrev.
    • CERTEC-rapporten Datorns attraktionskraft
    • CERTECs första Internetföreläsning (ligger på http://www.certec.lth.se)
    • CERTEC-shopen
    • Dokumentet "CERTEC om CERTEC" som beskriver CERTECs arbete på en mer principiell nivå
    • DUKOM (Distansutbildningskommittén)-projektet på CERTEC
    • Examensarbetet Datormaten
    • Isaac II
    • Ny Freja-rapport: Fria Freja del 2
    • Nytt två-sidigt CERTEC- informationsblad
    • Peter Anderbergs länkbok
    • Video om Fantomaten

    Medverkar som föreläsare gör CERTECs personal och några utifrån kommande som i verksamheter med funktionshindrade människor upplevt just Datorns attraktionskraft.

    Program

    Programmet innehåller 2 föreläsningstimmar. Huvudföreläsare blir Bodil Jönsson, som också står bakom CERTEC-rapporten om Datorns attraktionskraft. Mellan föreläsningspassen finns en timme för fritt botaniserande i all bemannad teknik på platsen.

    • 12.30 - 13.30: Bodil Jönsson i en samlingsföreläsning om Datorns attraktionskraft. Inslag av principiellt viktiga tillämpningar.
    • 13.30 - 14.30: En timmes fritt botaniserande bland all bemannad teknik.
    • 14.30 - 15.30: Ett antal olika aktörer beskriver sina erfarenheter av Datorns attraktionskraft.

    Därefter är tekniken fortsatt bemannad och går att prova så att samtal kan fortsätta tills den sista intresserade deltagaren lämnat Kårhuset.

    Hjärtligt välkomna med er anmälan!


    Collegium Invenientium

    Collegium invenientium är en sammanslutning av människor inom eller med nära anknytning till särskola, gruppboende, daglig verksamhet och fritidsverksamhet för människor med förståndshandikapp. Invenientium betyder ungefär " komma på något", dvs kriteriet för att komma med i kollegiet är att man vill förändra och förnya och förbättra för människor med förståndshandikapp och att man är lite kreativ när det gäller nya ideér. Medlemmarna i kollegiet för också nya tankegångar och ny teknik vidare ut i verksamheten. Just nu består kollegiet av 19 personer. Mötesformerna försöker vi variera så mycket det går för att inte fastna i något mönster.