[ In English ] det kan jag ju

Idé och manus: Bodil Jönsson, CERTEC
Producent: Per Zilo, Studio III, Ronneby

"… det kan jag ju …"

är en TV-serie i 6 program med inriktning på funktionshindrade elever, deras föräldrar och vänner, lärare och övrig personal. Man får möta många elever, studenter och lärare och fungerande kombinationer av specialpedagogik och specialteknik för elever med rörelsehinder, synsvårigheter eller kognitiva handikapp.

- Jag kunde ju... säger den sjuåriga flickan, stolt över att ha skrivit och känt namnet Marie under sitt finger. Hon är blind och har aldrig sett sitt eget namn, men nu kan hon alltså känna det.


Lärarhandledning

Lärarhandledning av Bodil Jönsson

Förord
Bakgrund
Målgrupper
Presentation av de sex programmen och några antydningar om vad man som lärare kan göra med dem:


Förord

Detta är en TV-serie om det som plötsligt blivit möjligt Om det som går idag men som var omöjligt igår. Om hur man som funktionshindrad elev kan lära sig mer, få en annan självbild och större vardagsmakt. Vad är det som hänt? Teknikutveckling, teknikutveckling, teknikutveckling!

Med detta inte sagt att tekniken är god eller ond. Teknik är inte mänsklig. Teknik är inte heller omänsklig. Det är människor som är mänskliga eller omänskliga. Teknik är teknisk (eller möjligen oteknisk, när den är som sämst). Och så är teknik påfallande ofta mellanmänsklig; vad skulle vi med telefonen till om det inte fanns någon att ringa till, vad skulle vi trycka böcker för om ingen läste dem, vad skulle vi med järnvägsspår till om det inte fanns någon att åka till, etc?

På samma sätt är det med de tekniska landvinningar som bildar bakgrunden i denna serie. De är ganska så ointressanta i sig, men vad om man kan lära sig bättre med dem, få en rikare självbild, bli till en någon med tydligare egen vardagsmakt och därför också nå ett rikare samspel med omgivningen? Kanske är det dags för ett giftermål mellan specialpedagogik och specialteknik.

De i programmen exemplifierade funktionshinderna är rörelsehinder, blindhet och olika kognitiva handikapp. Programmen riktar sig direkt till funktionshindrade elever och till lärare, annan personal, föräldrar, vänner och övrig intresserad omvärld. Idén till serien kommer från Bodil Jönsson, CERTEC. Producent är Per Zilo, Studio III, Ronneby.

Egentligen tror jag inte serien behöver någon lärarhandledning. Programmen är så tydliga i sig. Och det känns lite klåfingrigt att gå in på ditt område; Per Zilo och jag har ju hela 90 minuter på oss i serien att visa exempel, exempel, exempel. Därmed har vi egentligen lämnat stafetten vidare. Se den här "lärarhandledningen" mer som ett följebrev och känn min fulla respekt för att det är du som bäst kan hantera lärarrollen vid användning av serien.


Bakgrund

Den nya informationsteknologin är på väg att ge människor (funktionshindrade och andra) alldeles nya möjligheter till inlärning. Det är så mycket som sker samtidigt att man skulle kunna säga att "tiden tänker". Tiden tänker men den handlar inte. Det är människor som måste handla. Därför syftar "…det kan jag ju …" inte bara till att informera utan också och viktigare till att inspirera. Inspirera elever till större tro på sina möjligheter och ökad lust att börja prova själv, börja önska, kanske rentav ställa krav. Inspirera lärare till att skärskåda sin pedagogiska grundsyn i belysning av de nya möjligheterna. Nu kan du ju göra det och det och det om du bara vågar!

Seriens grundstämning är upplysningstidens "VÅGA VETA". Jag tror att det skulle göra en väldig skillnad, kanske en inlärningsrevolution, om fler finge veta mer om alla nya möjligheter och vågar ta till sig informationen och göra om den till kunskap och handling


Målgrupper

De olika programmen (6 program ā 15 minuter) utformas så att olika grupper i ålder från tidiga tonår och uppåt skall kunna följa dem. Viktigaste målgruppen är funktionshindrade elever och studenter, deras familjer, vänner och lärare. För rörelsehindrade människor behövs inte någon speciell programuppläggning/ anpassning: där handlar det mest om möjligheten att känna igen sig, att få stöd för sina drömmar och vinkar om hur man kan göra. För elever med kognitiva funktionshinder är programmen hårdare inriktade på gruppen i fråga. Det betyder inte att det inte behövs lärarhjälp upptill; det är t ex omöjligt att hitta ett språk som passar alla. Förklaringar, samtal, bollande av nya idéer har här ett stort spelrum, just eftersom jag tror att eleverna kan känna sig tilltalade av programmen. Tilltalade i dubbla bemärkelser.


Presentation av de sex programmen och några antydningar om vad man som lärare kan göra med dem

Först och främst: låt eleverna se dem. Gärna opåverkade av förhandsinformation. I alla programmen möter man först Clownen Viveka som låter antyda att det kanske finns något eller någon att hitta där ute i den okända omvärlden. Så följer själva programmen som helt tar sin utgångspunkt i olika exempel. Sammanhållande person i serien är Bodil Jönsson, CERTEC.

"…det kan jag ju …" är inte bara en serie för funktionshindrade elever utan kan också bli till en inspiratör för personalgrupper. Se gärna filmerna tillsammans! Vill ni skriva till mig (certec@certec.lth.se eller Bodil Jönsson, CERTEC, LTH, Box 118, 221 00 Lund) om de idéer ni får utifrån programmen, lovar vi att förvalta dem väl. Det blir en stor välgärning för den tekniska världen när fler pedagoger aktivt bidrar till den med sin kompetens.


1. Att hitta en vän i tekniken

Målgrupp: Elever med kognitiva svårigheter och deras omgivning.

Programmet börjar med Gustav och hans servicehund Passo. Gustav har inga kognitiva svårigheter men han är relativt svårt rörelsehindrad, och man får se en del av vad Passo kan hjälpa Gustav med. Bl a får man en tankeställare: tänk så skönt det är för Gustav att inte behöva be om hjälp alltid. Att ibland få vara tämligen så oberoende tack vare att Passo finns där.

Så går filmen över till att visa vad olika användare av den personliga elektroniska assistenten Isaac nu kan göra tack vare Isaac. Det handlar om oberoende och om att få ett språk som man kan behärska. Om att inte alltid behöva be om hjälp. Om att ibland kunna något som inte ens omgivningen kan.

Varje elev och varje elevgrupp kommer förstås att kunna ställa olika frågor, men jag föreslår att du som lärare är beredd på eller försöker lyfta upp samtal kring ("jag" står för en elev):

"Vad kan det ha varit som clownen kom på när hon blev glad?"
"Vad kan man ha en hund som Passo till?"
"Vad kan man ha Isaac till?"
"Skulle jag kunna ta sådana bilder?"
"I så fall skulle jag visa bilderna för …"
"I så fall skulle jag skicka bilderna till …"
"Kan man läsa bilder i stället för att läsa bokstäver?"
"Jag hittar bra själv/ Jag skulle vilja ha något sådant som Isaac för att slippa komma bort"

Se TV-programmet “Att hitta en vän i tekniken”: [ Fast internetkoppling ] [ 28.8 kbps telefonmodem ]


2. Att kunna se världen genom bilder

Målgrupp: Elever med kognitiva svårigheter och deras omgivning.

För människor som har svårt med det talade eller skrivna språket öppnar de digitala bilderna en helt ny värld. Du får se mer av detta utifrån olika koncept som t ex Isaac, "Minningar ", "Känn världen" och Bildoteket. Låt mig inte skriva mer om det: här skall det till bilder, inte ord.

Exempel på frågor:

"Kan man verkligen göra så gå omkring och bara peka med något och så kommer bilderna i datorn?"
"Kan man få fram bilderna gång på gång på gång?"
"Mina käraste bilder skulle vara på .."
"Om jag skulle ta bilder på hur det var när jag var liten, skulle jag visa …"
"Om jag skulle visa vad jag drömmer om, hade jag visat bilder på …"

Se TV-programmet “Att kunna se världen genom bilder”: [ Fast internetkoppling ] [ 28.8 kbps telefonmodem ]


3. Att kunna känna på världen

Målgrupp: Synskadade eller rörelsehindrade elever och deras omgivning.

Om man inte kan se eller om man inte kan röra sig så mycket, kan man faktiskt ändå med ett finger känna på olika föremål. Men det är inte så många föremål som brukar finnas i närheten av en, och ser man då inte eller kan man inte enkelt flytta sig till avlägsna föremål, kan man ju inte få röra vid dem. Med Fantomaten kan man (virtuellt) få till sig föremål i en ständig ström. Man kan få undersöka dem. Man kan arbeta med dem. Man kan bearbeta dem. Man kan lära sig matematik med dem. Man kan spela datorspel. Den här filmen slutar med att Marie, 7 år, säger "…det kunde jag ju…". Det var i själva verket detta som inspirerade oss till seriens namn.

Seende människors omvärldsuppfattning är byggd på inre bilder som i mycket bestämts av synintryck. Blinda människors omvärldsuppfattning är byggd på inre bilder som i mycket bestämts av känselintryck. Därför är nog blinda människor redan från början bättre kompetenta Fantomatenanvändare än andra. De pedagogiska möjligheterna är oanade. De vardagligt kommande likaså. Det tog lite tid innan man kunde börja fotografera sin omvärld och innan sedan lådkameran gjorde detta till var mans teknik. Om ett tag får vi kanske alla Fantomater som vi kan känna på avlägsna föremål med och som vi kan sensografera med?

Det finns i Sverige än så länge bara 4 Fantomater (3 på CERTEC, 1 på HADAR i Malmö). Vill du känna hur det känns att använda en Fantomat, är du välkommen på "CERTEC informerar", 22 april, 1997, 12.30-15.30 (gratis). Skriv till CERTEC, LTH, Box 118, 221 00 Lund om du vill ha inbjudan.

Frågeexempel:

"Hur tror du det känns?! Är det äckligt att känna något fast det inte riktigt finns där?"
"Vad var det Marie sa att hon kunde?"
"Känns det likadant med vänster hand som med höger?"
"Kan jag få prova en sådan?"
"Kan man få känna på lera med den?"
"Om jag hade haft en sådan, då skulle jag känt på .."

Se TV-programmet “Att kunna känna på världen”: [ Fast internetkoppling ] [ 28.8 kbps telefonmodem ]


4. Att kunna läsa på Universitet

Målgrupp: Rörelsehindrade elever och deras omgivning.

Att ta steget från den obligatoriska skolan över till universitetet kräver att man vågar. Illustrationsexemplet här blir Peter Anderberg och hans studier på Tekniska Högskolan i Lund, f n också i USA.

Tidigare (för 10 år sedan) klarade Peter inte av universitetsstudierna. Han blev till en misslyckad student. Gjorde studieavbrott, flyttade hem och var i någon mening bortglömd i 10 år. Peters förnyade studielängtan kom ungefär samtidigt med att IT:n möjliggjorde för honom att studera på sitt eget sätt. Han når nu goda studieresultat, lever ett rikt liv, har sammanstrålat med en flickvän, kommer att gå rakt in i forskningen, etc.

Frågeexempel:
"Skulle jag kunna…?"
"Måste man vara jättebra på datorer ..?"
"Varför har Peter fått så många fler vänner genom IT, direkt och indirekt? Varför har han inte blivit isolerad i stället?"
"Skulle jag vilja läsa utomlands?"
"Om jag skulle läsa på universitet, vad skulle jag då välja?"

Se TV-programmet “Att kunna läsa på Universitet”: [ Fast internetkoppling ] [ 28.8 kbps telefonmodem ]


5. Att kunna få fatt på tiden

Målgrupp: Elever med kognitiva svårigheter och deras omgivning.

Att lära sig klockan är svårt för alla barn. När båda visarna pekar på 7, är klockan inte 7 utan väl 5 över halv 8, dvs det finns inte en 7:a så långt örat hör när man berättar om vad det betyder att visarna står på 7.

Somliga barn kan aldrig lära sig klockan. Men klockan styr och stör i livet också om man har svårt att knäcka tiden. CERTEC har skapat "Clock o´clock" för att ge många fler en enklare tillgång till klocktidens värld. Vi visar klockan och tillhörande almanacka tillsammans med timstocken och minutglaset (som är avsedda att uppöva känslan för hur lång en timme respektive en minut är).

Frågeexempel:
"Kan jag lära mig hur lång en timme är?"
"Får jag se det där minutglaset igen?"
"Kan jag få en sådan klocka på min dator?"
"Har alla dagar olika färg på datorskärmen?"
"Kan du rita på tavlan hur mycket klockan är nu med en sådan klocka, så jag får se om jag kan?"
"Kan vi leka något med det där hur lång en stund är? Du får visa först: så här lång är en stund!"

Se TV-programmet “Att kunna få fatt på tiden”: [ Fast internetkoppling ] [ 28.8 kbps telefonmodem ]


6. Att själv kunna ta makten

Målgrupp: Alla av serien intresserade

Hela serien handlar egentligen om detta att själv kunna ta makten. Det illustreras med ett antal exempel om vad som hänt med personligheten hos ett antal människor som via tekniken plötsligt vuxit. Blivit en Någon. Fått en Personlig integritet med tyngdpunkt på Personlig. Du får möta inte bara de personer som funnits med i andra program utan också Bengt Lindqvist, stark och välkänd profil i Sverige och internationellt, under en period också minister i svensk regering. Det finns mycket att berätta om hans sätt att inte bara klara sig utan att klara sig bra trots att han är blind: humor, lugn, trumspelande, arbete, hjälpmedel som passar honom, etc. Lyssna på vad han berättar.

Detta programmet är en sammanfattning av serien och ett avstamp för fortsättningen. Inte heller vi kan säga vad som kommer att hända; vi kan bara förmedla vad vi har vittring på. Jag ger inga frågeexempel upptill det här programmet; jag är helt övertygad om att de kommer av sig själv. Däremot säger jag:

Se TV-programmet “Att själv kunna ta makten”: [ Fast internetkoppling ] [ 28.8 kbps telefonmodem ]


Välkommen till en svindlande serie om under som hänt och om under som kan hända i ännu större skala när bara fler tillvaratar vad som är möjligt!