Digitala bilders kommunikativa funktion för människor med kommunikationshandikapp

VETENSKAPLIGT ARBETE I LOGOPEDI, 20 P, INSTITUTIONEN FÖR LOGOPEDI OCH FONIATRI 2000

Maria Sporre

SAMMANFATTNING

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur tre personer med grava talhandikapp använder digitala bilder i sin kommunikation. Digital kamera och digitala bilder har använts som kommunikationshjälpmedel för talhandikappade sedan början av 1990-talet och används idag i allt större omfattning. Dokumentation och studier kring hur digitala bilder kan användas för alternativ och/eller kompletterande kommunikation (AKK) saknas dock. Undersökningens frågeställning rör digitala bilders användning, hur bilderna blir en del i ett AKK-system samt vilka kommunikativa funktioner som uttrycks med hjälp av digitala bilder.

Studien är en intervjuundersökning där tre personers kommunikationssituation kartlades via strukturerade intervjuer. Samtliga tre försökspersoner är utvecklingsstörda och hade vid tiden för undersökningen haft tillgång till digitala bilder i minst 10 månader. För varje försöksperson intervjuades tre till fyra anhöriga eller andra närstående. Sammanlagt gjordes 10 intervjuer och varje intervju spelades in på band för att senare renskrivas. Ett för undersökningen särskilt utarbetat frågeformulär användes som underlag i intervjuerna. Det framtagna frågeformuläret fokuserade på kommunikativ funktion i förhållande till kommunikationssätt. Intervjuerna kompletterades med en språklig bedömning.

De tre försökspersonerna använder digitala bilder på olika sätt, i olika sammanhang och för olika kommunikativa funktioner. Bilderna används så gott som genomgående tillsammans med något annat kommunikationssätt, oftast tal eller tecken. Betydelsefulla faktorer för användning av bilderna är tillgång till kamera och bilder, bildernas tillgänglighet i kommunikationssituationen samt samtalspartnerns kompetens och attityd. Intervjupersoner runt samtliga tre försökspersoner talar om att de digitala bilderna vidgar världen för alla, såväl den talhandikappade som samtalspartnern. Man betonar bildens roll som stöd för nedsatt språkförståelse och hur samtalets innehåll blir mer konkret. En slutsats av arbetet är att digitala bilder mycket väl kan användas för en stor mängd kommunikativa funktioner och då som ett komplement till övriga kommunikationssätt. Min förhoppning med denna uppsats är att den leder till fler undersökningar och studier inom området kommunikationshandikapp.

Läs hela arbetet i pdf-format:

Utan bilagor (0.2 MB)

Med bilagor (4.5 MB)

Adobe Acrobat Reader