Gun Andersson

och hennes väg framåt

-

om rehabilitering efter en hjärnskada

Gun Andersson och Gunilla Knall

CERTEC-1:94

Innehållsförteckning

Förord

Medicinsk beskrivning

Arbetsgivarens beskrivning

CERTECs beskrivning
Bilagor: MacSnack, Talfyran

Dagboksanteckningar:
Gunilla Knalls om Gun, ett urval
Gun Anderssons egna, ett urval


Förord

Gun Andersson, förste byråsekreterare och chef på studerandeexpeditionen vid LTH, drabbades 4 maj 1991 av en hjärnskada. Efter hennes inledande medicinska rehabilitering mm ville vi på CERTEC, Centrum för Rehabiliteringsteknik på LTH, hälsa Gun välkommen till oss. Vår önskan var att parallellt med övrig verksamhet medverka i en individinriktad arbetsrehabilitering.

Det finns ett allmänt behov av att dokumentera existerande rehabiliteringsverksamhet också utanför den inledande akuta fasen. Idag är det omöjligt att utanför journaler, personakter eller motsvarande hitta beskrivningar av arbetsgivarens stöd, individuell arbetsrehabilitering, utbildning, arbetsplatsanpassning, mm. Försäkringskassan beviljade maj 1993 Gun ett bidrag syftande till att CERTEC skulle förstärka den individuella handledningen och framför allt göra en dokumentation av möjligheter, problem och insatser i Guns rehabilitering.

Under loppet av två år har nu Gun periodvis deltagit i verksamheten på CERTEC. Föreliggande dokumentation beskriver och analyserar dels vad som skett här och hemma, dels hur universitetet som arbetsgivare tagit sitt ansvar.

Tanken bakom rapporten är att den skall kunna leda till en mer generell diskussion av arbetsrehabilitering. Bakom dokumentationen står dels Gun Andersson själv, dels Anders Andréasson, personalkonsulent vid universitetets personalavdelning, och Gunilla Knall, CERTEC.

För CERTECs del har det varit viktigt att på detta sätt kunna genomföra en riktad insats mot en av LTHs mångåriga medarbetare. Samtal med personalenheten har utvisat att om inte CERTEC-initiativet hade kommit, hade Gun troligen förtidspensionerats. I stället har det uppkommit en situation där Gun och vi har haft ömsesidig glädje av varandra, och där Guns förhandskunskaper om LTH har varit av speciellt värde.

Fr o m nu får Gun inte längre rehabiliteringsbidrag. Enligt överenskommelse mellan Gun Andersson, Försäkringskassan i Lomma, Lunds Universitet och CERTEC kommer Gun att formellt kvarstå på sin tjänst men få sjukbidrag det närmaste året och på ungefär halvtid delta i CERTECs verksamhet. På egen bekostnad avser hon att samtidigt fortsätta utbildning på Sundsgården.

Lund i maj 1994

Bodil Jönsson, ordförande, CERTEC

Medicinsk beskrivning 1992-03-20

Christer Eker

Personalenhetens beskrivning 1994-04-20

Anders Andréasson

Gun insjuknade akut 91-05-04 med en intracerebral blödning under en vistelse i Tyskland.

Sommaren 1991 åtgick för medicinsk vård, men i början av hösten överfördes Gun till Rehabcentrum Lund-Orup på Orupsjukhuset för allsidig träning och rehabilitering. Stora problem förelåg med kraftnedsättning i höger sida, minnesproblem och svårigheter att uttrycka sig i tal och skrift.

Gun har en vilja och ambition som går utanpå det mesta och efter julen 1991 kunde kurator på Orup och undertecknad börja diskutera framtiden för Gun. Planen som mognade fram var att om Gun kunde få hjälp med att komma till rätta med sina afasiproblem skulle hon kanske redan under våren kunna börja träna på enklare kontorsgöromål någonstans inom universitetet. Frågan var bara: Var?

Som en skänk från ovan kom så en signal från Bodil Jönsson i början av mars att Gun kunde beredas en fysisk arbetsplats på CERTEC och där få hjälpa till med kopieringsarbete och ordna viss litteratur. Om inte CERTEC hade hört av sig, hade vi naturligtvis försökt ordna en arbetsprövningsplats någonstans inom universitetet (kanske på CERTEC). Hade inte detta lyckats, kanske inom ett halvår eller så, finns risken för en viss resignation.

Efter kontakter med kurator på Orup och försäkringskassan i Lomma kunde följande kortsiktiga planering fastställas:

1/4 - 3/5 arbetsprövning på CERTEC 3 tim/dag 2 dagar/vecka under pågående sjukskrivning och logopedträning för övrigt.

4/5 - 13/5 förberedande Afasikurs på Sundsgårdens folkhögskola.

Föreslagen planering visade sig, efter dessa kortare prövoperioder, vara ett lyckokast. Under sommaren kunde Gun beredas fortsatt sysselsättning på CERTEC varefter försäkringskassan gick in med rehabiliteringspenning, så att Gun kunde börja på "den riktiga" afasikursen på Sundsgården. Kostnaden för denna (ca 15.000:-/termin) har delats lika mellan arbetsgivaren och försäkringskassan. Gun har nu tillbringat 4 terminer på Sundsgården. Tiden här har varvats med prövning och träning på praktiskt arbete på CERTEC ungefär en vecka/månad.

Under dessa tre år från insjuknandet och fram till idag har framsteg gjorts till den punkt där det kan börja diskuteras vilken ytterligare utvecklingspotential som det finns och när rehabiliteringsarbetet nått en optimal nivå. Trots de stora framstegen hittills kvarstår dock en avsevärd funktionsnedsättning, vilken torde omöjligöra återgång i ordinarie arbete.

Med den samlade erfarenheten från hittillsvarande utveckling är rehabiliteringsarbetets aktörer - läkare, sjukhuskuratorer, försäkringskassetjänstemän, Sundsgårdens folkhögskola, tidigare arbetsledning, arbetsledning på CERTEC, universitetets personalkonsulent och allra viktigast Gun med familj - ense om att man kanske nu nått den gräns där framstegen inte längre går lika fort som tidigare. Med ett sjukbidrag på ytterligare ett år skulle rehabiliteringsarbetet kunna gå vidare med fortsatt uppbyggnad av språkhanteringen på Sundsgården och en mer systematisk inriktning på konkreta uppgifter på CERTEC. En återgång till Guns ursprungliga chefstjänst inom kansli LTH bedöms uteslutet och i stället är nu siktet i första hand inställt på sysselsättning med lönebidrag i lämplig omfattning på CERTEC.

Man kan fråga sig om detta fall, i handläggningen, skiljer sig från andra. Svaret är, att det gör det inte formellt sett. Det är samma aktörer i rehabiliteringsarbetet och gången skall vara ungefär denna efter "handboken". Den stora skillnaden i verkligheten är väl den vilja och entusiasm som somliga människor utstrålar och som gör att omgivningen är beredd att ställa upp och kämpa med på ett mera aktivt sätt.

CERTECs beskrivning - allmänt

Gunilla Knall

Under 1993 - 1994 har Gun Andersson varit sammanlagt 65 dagar på CERTEC. Detta är en kortfattad beskrivning av vad hon har gjort här.

I början var det mest sociala kontakter, träffa arbetskamrater på CERTEC och lära känna folk till utseende och namn. Namnen var i särklass svårast, jag tror att hon ännu inte med säkerhet kommer ihåg Charlotte. Därefter kom folk utanför CERTEC som hon hade känt tidigare. Kom hon ihåg namnen? Ibland, oftast inte, men utseende och funktion var lättare.

Gun försökte också orientera sig själv i LTHs värld."Finns jag kvar? Nej jag är utslängd ur LTHs kansli i tillägget till universitetskatalogen. Betyder det att jag inte finns längre i deras värld? Jo, jag finns faktiskt i den stora katalogen." Stor lättnad.

Detta återkommer som en central punkt för Gun när vi gemensamt diskuterar framtiden. "Jag vill inte bli bortglömd". Jag vill också vara den jag är nämligen 1:e byråsekreterare. Detta är viktigt.

Gun kan alfabetet och gör i ordning bland vår litteratur. Gun kan inte längre utländska språk, t.ex. engelska och tyska. Att systematiskt ordna upp för henne okänd litteratur klarar hon lika bra som vem som helst som inte förstår innehållet. Hon gjorde det med hjälp av bokstavslappar som hon klistrade upp.

Gun kan telefonera i alla fall till personer som känner henne. Hon "kan också" glömma bort tiden, vilket jag undrar om hon hade kunnat före skadan.

Vi är framme i maj 1993 och Gun är ute och cyklar för första gången! Stor glädje! Hon försöker sig på att kopiera nere hos vaktis, men det är många moment att hålla reda på: Koden, hur pappret skall ligga, hur man knappar in antal och start osv. Det är svårt. Om det går eller ej beror på omständigheterna, men det hör till de uppgifter som jag tror att hon kan klara om hon får lite mera träning. Gun kan laga kaffe och hämta post, utan problem.

Den här perioden kännetecknas av att katalogisera och göra färdigt bokhyllorna, samt att träna på enstaka ord som hon har behövt t. ex. "Kristianstad".

Efter sommaruppehållet ses vi i CERTECs renoveringsröra, och jag tycker att Guns tal har förbättrats mycket. Sedan blir det praktiskt arbete med att göra i ordning, och där är Gun som vilken arbetskraft som helst, möjligen bättre än de flesta.

I slutet av augusti upptäckte vi att de medel som står till buds när det gäller att hitta vägar att nå in till Guns tankeverksamhet kanske har utökats. När man skall försöka hitta ett speciellt ord kan man använda sig av syn, hörsel men också av känseln, det går nämligen att skriva med fingret i handen på Gun, precis som hon gör själv.

Vi gick också igenom det som hon gör på Sundsgården och jag förstod att det som var riktigt svårt det var diktamen. Men det är ju ingenting som vi sysslar med på CERTEC.

Gun kan självständigt göra färdigt inredning och uppackning.

Att prata med främmande människor är svårt i alla fall om det är många närvarande. Seminarium på arbetsmiljöteknik - Gun är tyst. Utställningar och liknande - Gun är tyst. Fester med mycket prat runomkring - Gun är tyst. Det är också en fråga om att se och höra. Jag tror att på sådana tillställningar blir intrycken för många och diffust riktade och det gör det för svårt att hänga med. Dessutom är det väldigt tröttande att koncentrera sig på att försöka.

Efter CERTECs 5-poängskurs blev det en del efterarbete, då kom Guns insideskunskap om teknis till nytta. Hon visste vilka personer man skulle kontakta för t ex betygsblanketter och andra formella förfaranden. Därefter hämtade hon blanketterna åt mig.

Under sommaren jobbade Gun hemma med MacSnack, (se nedan) för att kompensera att våra semestrar gick omlott.

Ett annat hjälpmedel som Gun har haft glädje av är något som kallas Talfyran (se nedan).

Under Augusti månad hade Gun mycket besvär med fötter och ben. Hon jobbade med MacSnack.

Hon tar kontakt med skyddsombud själv, (angående synen och arbetsställningen), hon tar också själv initiativ till att göra i ordning i våra köksskåp.

Jag gör ett fysiskt träningsprogram åt henne. Vi går igenom det tillsammans, men hemma kan hon inte reda ut riktigt vad jag menat.

Hon kan själv gå och handla i en närbelägen affär och få det debiterat på Certec.

Gun har ordnat ett studiebesök hos oss åt en av sina kurskamrer från Sundsgården Hon tar mycket väl hand om honom, och det är vi andra som står för innehållet.

När jag går igenom anteckningarna från den tiden ser jag ofta noteringar i stil med att "Gun ringer", "Gun meddelar" "Gun skriver lappar till mig" eller "Gun talar in meddelande på telefonsvararen", vilket alltihop visar att hon tar mycket väl ansvar för sin arbetssituation.

Det som har förändrats mest påtagligt under Guns tid hos oss är i mitt tycke hennes språk. Hon har mycket lättare för att uttrycka sig. Fysiskt sett sker inga större förändringar, möjligen har det börjat att dyka upp symptom på det asymmetriska rörelsemönstret.

MacSnack

Gun har haft stor glädje av MacSnack, nedanstående text är ett utdrag ur MacSnacks bruksanvisning

MacSnack är ett datorprogram för språkträning vid afasi. Programmet tränar tal och talförståelse och kräver ingen läs-eller skrivförmåga. Skriftlig hjälp kan fås i många övningar, men MacSnack är inte tänkt att primärt träna läs- och skrivförmåga. Digitaliserat tal används genomgående (ca 1.800 ljud finns inspelade). Programmet är gjort i svartvitt och bildmaterialet är omfattande (ca 1.400 bilder).

Programmet är lätt att lära sig och lätt att hantera. Man styr genomgående med mus. Vi rekommenderar rullmus (kulmus), särskilt till afatiker med handapraxi.

Övningarna är likartat och konsekvent uppbyggda (till sin yttre struktur). Varje övning tränar en viss språklig funktion.

Programmet är upplagt så att afatikern ska kunna vara aktiv vid utförandet av övningarna. Det är afatikern som bestämmer vad som ska hända på skärmen. Ytterst lite händer av "sig självt". Afatikern kan t ex själv bestämma hastigheten, om han vill ha skriftlig hjälp eller hjälp av prompting.

Uppläggningen av övningarna möjliggör överinlärning, dvs afatikern kan repetera varje uppgift hur många gånger som helst - även om han löst dem korrekt. Uppgifterna i övningarna ges därför i en bestämd ordning. I de övningar som tränar expressiv förmåga kan rätt/fel svar inte ges utan afatikern måste kunna jämföra sitt svar med "facit" för att kunna avgöra om han gjort rätt. (Trots denna nackdel är det dessa övningar de afatiker som använt programmet har uppskattat mest).

Eftersom man i de övningar som tränar expressiv förmåga inte kan registrera rätt/fel svar och eftersom man har möjlighet att repetera stimulus obegränsat antal gånger samt ta hjälp av skrift då man tränar impressiv förmåga, har vi inte lagt in någon statistikfunktion i programmet. Vill man testa afatikerns eventuella framsteg, får man sitta bredvid och anteckna prestationerna vid två skilda tillfällen.

Utformningen av MacSnack har gjorts av logoped Pia Apt, logoped Per Bolin och ingenjör Leif Åkerlund. Samtliga personer var i januari 1993 verksamma vid Talvårdsavdelningen, Sjukvården Malmö.

bil. 1.

Talfyran - för kommunikation och talträning.

Gun har periodvis haft nytta av Talfyran.

Talfyran är ett projektarbete som gjorts vid CERTECs kurser i rehabiliteringsteknik av de två teknologerna Patrik Dai Javad och Peter Ekdal. Deras arbete var en uppföljning av ett tidigare påbörjat projekt.

Personer med tal- och språksvårigheter behöver hjälpmedel för att kunna kommunicera med sin omvärld. Med tanke på dessa personers kommunikationsbehov har man i detta projektarbete konstruerat ett talhjälpmedel med namnet Talfyran. Med Talfyran kan användaren med fyra förinspelade meddelanden kommunicera med omgivningen på ett enkelt och flexibelt sätt. Flexibiliteten består bland annat i att dessa meddelanden enkelt kan bytas ut. Externa kontakter för avspelningsknapparna kan anslutas till Talfyran vilket möjliggör anpassning till olika rörelsehandikapp.

Man kan även använda Talfyran till att träna ord och uttryck. Det är för denna funktion som Gun haft glädje av Talfyran.

En gemensam nämnare för alla kommunikationsmedel som tillverkats fram till i dag är att lagringen av de inspelade ljuden är mycket minneskrävande och de blir därför dyra. Den nya minnestekniken gör att man kan konstruera kommunikationshjälpmedel billigare, mindre till formatet och med bibehållen ljudkvalitet. Talfyrans fyra meddelanden kan maximalt vara åtta sekunder långa.

Vid inspelning av ett meddelande trycker man på knappen INSPELNING, som nu ska lysa rött. Tryck sedan på en av de fyra inspelningsknapparna på Talfyrans ovansida och håll denna intryckt under tiden ni talar in meddelandet i mikrofonen som är placerad på ovansidan. En lysdiod lyser rött under hela tiden man spelar in. Vid AVSPELNING trycker man bara på en av de fyra avspelningsknapparna. Ljudvolymen regleras med hjälp av en ratt på Talfyrans högra sida.

Det ungefärliga priset för Talfyran är 2000 kronor. För vidare information kontakta ElPer Produktion, Per Andersson, tel 046-11 50 95.


bil 2

Utdrag ur mina dagboksanteckningar om Gun Andersson

Gunilla Knall

1992

6 o 8 april

Första dagen väntar Gun i vestibulen som överenskommet var. Uppe på CERTEC tittar vi på lokalerna, går igenom vilka som jobbar här, dricker kaffe och personalassisten Anders Andréasson kommer och hälsar på. Gun verkar glad och kan uttrycka det mesta som hon vill, hon är duktig på omskrivningar. Fysiskt sett rör hon sig till synes nästan obehindrat.Vi hälsar på många människor! Vi tittar på böckerna i Håkans rum och diskuterar om man kan tänka sig att Gun skall katalogisera dem. Hon kan alfabetet och tycker att det verkar vara en bra idé. Efter måndagen var Gun inte alltför trött, och hon är mycket intresserad av vad det här kan ge. Jag måste hitta gränserna, önskningarna, hindren osv.

22 april

Gun kom klockan 9, glad och positiv som alltid. Hon studerade tillägget till universitetskatalogen, blev arg när hon inte hittade sig själv i LTHs kansli, men hon fanns ju i den stora katalogen och Gun var glad igen. Sedan gick jag igenom med Gun hur man kan tänka sig att ordna upp litteraturen i första hand den som finns i labbet.

Jag tänkte: Hon verkade vital och kraftfull. När man frågar henne om hon inte blir trött, så svarar hon att, hon blir aldrig trött eftersom hon inte tillåter sig att känna efter. Jag tror henne och tänker inte försöka påverka henne, men man märker naturligtvis att koncentrationen dalar när det rör sig för mycket omkring henne. Jag har läst journalen och är djupt förundrad över att hon är så bra som hon är. Det var verkligen mycket omfattande skador som hon fick.

Gun kunde idag ESLÖV, och det har hon inte kunnat tidigare!

19 maj

Vi hade inte setts på ett par veckor för Gun har varit på Sundsgården, allt väl. Gun fortsatte med arbetet att ordna upp litteraturen i labbet. Gun var mycket entusiastisk över Sundsgården.

Jag tänkte: Det är ingen större skillnad på Gun före och efter Sundsgården.

Jag tittade också lite på hur hon försöker göra ordning i litteraturen. Går hon efter författare eller titel? Det visade sig, att hon använde båda sätten och det är mycket möjligt att hon har rätt i det.

20 maj

Gun kom inte vid 9 som jag hade väntat och när klockan var 9.20 hade jag börjat undra om det var något missförstånd med dagens övningar, men strax efter ringde hon och berättade att hon var i A-huset och hälsade på gamla kompisar, hon hade kommit så tidigt att hon inte tyckte att det var lönt att gå hit upp och sen rann tiden iväg med kaffedrickning och trevnad.

Idag är en bra dag det mesta går lätt som en plätt.

Idag åker Gun direkt till Eslöv (som hon fortfarande kan, till skillnad från Orup, som bereder henne svårigheter).

Jag tänker: Idag märkte man nästan inte att hon hade några problem överhuvudtaget, förrän fler människor dök upp.

25 -27 maj

Sommarvärmen trycker, katalogiseringen fortsätter. Gun berättade att hon hade varit ute och cyklat för första gången och att det gick bra! Tillsammans gick vi och kopierade hos vaktis. Senare försökte hon själv, men det hängde upp sig på olika praktiska detaljer, som jag fick hjälpa henne med, men om allt hade gått som på räls, så hade hon klarat det.

1 juni

Gun här i vanlig tid, dålig dag, det flimrar för ögonen och är mycket besvärligt det är Guns EP medicin som spökar. Det påverkar humöret.

Anders här på besök för att höra om Guns syn på Sundsgården och vistelsen där, hon vill mycket gärna dit på en 22 veckors kurs.

3 juni

Gun bättre idag. Vi har bestämt oss för att hjälpas åt att ta hand om den utländska litteraturen, Vi har mycket roligt! Säkert var det också nyttigt! Under tiden tränar vi på Kristianstad som är en besvärlig stad, men Gun skall resa dit i morgon, utflykt med sina gamla arbetskamrater. Gun lagar också kaffe, hämtar post.och försöker sig på kopieringen igen.Det är alltid något som ställer till trassel, det går så småningom.

4 juni

Möte med Irene Nilsson F-kassan Lomma, Gerd Jönsson kurator Orup, Elna AT Orup, Anders Andréasson LTH och jag. Gun skulle varit med men på grund av utflykten kunde hon inte. Det gällde Sundsgården och vem som skulle betala. Alla var överens om att Gun skulle få komma dit på sin 22 v kurs till hösten.Beslutet blev att arbetsgivare och F-kassa nog får dela på det här eftersom det är tveksamt om det är medicinsk eller social rehabilitering.

10 juni

Sista dagen före semester. Vi har tillsammans färdigställt litteraturhyllan. Därefter packas allt ner för renoveringen.

11 aug

Åter efter sommaruppehållet. Gun och jag är överens om att så länge som det ser ut som det gör här med allt i kartonger och en obeskrivlig trängsel och röra, så är det inte meningsfullt att hon kommer hit för att jobba. Guns tal har förbättrats mycket under sommaren, och hon verkar nöjd och glad.

28 aug

Gun hemma från Sundsgården på ett enveckasuppehåll. Hon mår bra, verkar tillfreds, har varit på läkarbesök på Orup, tyckte om doktorn, som var ny för henne. Här har hänt mycket, rummen har blivit fina och vi håller på med inredningen. Hon har visat mig vad hon gör på Sundsgården, vi pratade länge kring vissa av svenskövningarna, en del går lätt som en plätt, annat är mycket svårt. Svårt är det med diktamen, i det sammanhanget kom vi på att, när hon inte kan hitta ett ord, så brukar hon skriva i handen och hittar lättare det som hon söker. På min fråga om det var för att hon då såg bokstäverna framför sig eller om det var känseln som hjälpte henne, så trodde hon att det var som hon såg. Vi provade: Gun blundade och jag skrev i hennes hand. Hon kunde mycket bra urskilja vilken bokstav jag skrev, till hennes egen förvåning. Aldrig att någon annan hade skrivit i hennes hand! Vad betyder då detta? Jag vet inte riktigt, annat än att vi har fått ett nytt hjälpmedel när vi vill få fram något som sitter långt in.

Aldrig tidigare har jag sett en gräns så tydlig som när det gällde diktamen.

29/30 aug och 1 okt.

Gun har fortsatt med inredningen i bokhyllorna och packat upp kartongerna. Det har hon gjort på nästan helt egen hand, jag har varit upptagen med annat. Allt väl.

26/29 okt

Gun har varit här må ti ons och to. Allt lugnt. Gun har varit med på ett seminarium på arbetsmiljöteknik och hon har varit på besök på sin gamla arbetsplats och hon har fixat bokhyllan färdigt och läst om afasi. En dag var Hans Hammarlund från Handikappinstitutet här och vid kaffet började han att prata om afasi utan att veta om att Gun var afatiker, det var ingenting konstigt med det men det blev ju lite mera nerv i samtalet då.

1993

1 feb 1993

Vi ses här på CERTEC idag. Jag blir påmind om MacSnack som vi fortfarande inte har sett skymten av. Gun och jag kommer överens om att så länge som hon går på Sundsgården tränar hon ju där och vi kan ligga lågt med datorträning här, det finns annat som hon kan göra.

När jag skulle börja skriva idag sa´jag va e de för datum idag. Gun: 1:e februari. Det kom snabbt och utan problem. Det var första gången!

14 juni

Nu börjar sommaren. Sundsgården är slut för terminen, fast fortsättning är beviljad från den 6 sept. MacSnack finns och är installerad! På fredag kommer Cecilia Skoglund, Guns logoped, med kollega för att titta och bedöma.

Idag kom Gun lite senare och då hade hon utan problem meddelat detta på telefonsvararen!

Vi har idag gjort upp planerna för den närmsta tiden, vi skall tillsammans pricka av Bodils lista på efterarbete från 5-poängskursen. Gun skall också fortsätta att hjälpa mig med Motvärken (en bio-feedbackapparat), som försöksperson dessutom så skall vi båda dokumentera hennes tillvaro här var för sig och sedan avstämma våra olika versioner.

23 aug.

Vi ses här idag efter alla ledigheter. Det mesta är sig likt, men Gun är inte nöjd med sina ben! Ont och besvärligt! Jag bestämmer mig för att se om det finns något man kan göra åt det. Vad är ont, vad är besvärligt och var är det besvärligt? Det är inte helt lätt att förklara vad man menar i så exakta ordalag, men jag tycker mig få fram att hö ben, det paretiska, är svullet vid fotleden och det besvärar samt att det gör ont vid vä fotled förmodligen på grund av överbelastning och asymmetriskt rörelsemönster.

Jag skriver ett träningsprogram, som Gun studerar och det mesta förstår hon. Uttryck som balansstöd kan vara nog så svåra att förstå. Sedan har vi tillsammans tittat på vad hon har gjort på MacSnack i sommar. Gun har berättat att hon varit ledsen för att det är så svårt att säga exakt vad de efterfrågar, och det är svårt! Mycket svårare än vad man skulle tro, på gränsen till att vara för svårt. Kanske har hon varit för ensam med det i sommar.

24 aug.

Vi åker till Malmö för att se en utställning om bl.a.handikappanpassade kök. Jag diskuterar mycket med en av utställarna. Gun är tyst, hon svarar enstavigt på tilltal. Det är (alltid) ofta så när vi är flera stycken, i synnerhet okända människor. Tillbaka på CERTEC jobbar Gun med MacSnac. Jag har blivit uppmärksam på att det faktiskt är väldigt ofta som hon saknar det korrekta uttrycket, men att hon är en mästare på att göra omskrivningar. Gun var på egen hand nere i en närliggande affär och köpte P-biljetter, och fick det debiterat på CERTEC, inga problem.

25 - 27 aug

Vanliga dagar på CERTEC. Gun jobbar med MacSnac, hon kontaktar också sitt skyddsombud angående terminalglasögon, det går jättebra! Gun tycker att det är rörigt i våra köksskåp och gör i ordning där. Efter en av dagarna kommer inte Guns färdtjänst som avtalat, vilket jag är ovetande om. Hon kommer upp igen efter en liten stund och ringer och tar reda på vad som är orsaken och vad man skall göra nu. Allt detta går bra trots att hon naturligtvis är upprörd över att eventuellt ha blivit bortglömd.

vecka 30/8 - 3/9.

Lugn vecka. Skyddsombudet var här och mätte upp Guns arbetsplats. Guns logoped har också varit här och de har gått igenom hennes arbete med MacSnack. Gun jobbar efter hennes rekommendationer. Guns ben besvärar och oroar henne. Ont och konstigt, ofta. Det är lätt att bli modfälld! En lunch tillsammans med de gamla arbetskompisarna har också ingått, roligt.

Fredagen var vi tillsammans i tältet och hade ett stånd på livets torg. Kallt, livligt, rörigt och mycket hög ljudnivå tidvis. Gun gick på min uppmaning upp till CERTEC vid middagstid för att vila. Gun stannade på CERTEC och skrev på sin dagbok, och ett meddelande till mig att hon skulle komma tillbaska hit på måndag för att se och höra Anderséns, sedan är det tillbaka till Sundsgården.

22 - 25 nov 1993

Må Gun kommer i vanlig tid trots snö. Vi hinner bara säga hej innan jag skall iväg på annat. Lunch tillsammans, Gun kollar med oss att det är okay med hennes kursare från Sundsgården på studiebesök här på onsdag. Jag har ett intryck att det är inte riktigt bra med Gun, hon verkar tröttare.

ti

Vi har månadsmöte på förmiddagen och Gun kommer väldigt sent på grund av trafikproblem. Hon visste att vi satt i möte och gjorde därför inget försök att ringa oss. På eftermiddagen när vi satt på vårt rum och pratade sa Gun att hon tyckte att hon hade det väldigt jobbigt med humöret och att hon satte det i samband med EP medicinen som hon nyligen fått ändrat dosen på. Jag kunde inte själv svara på hennes undringar och tyckte därför att det var rimligt att hjälpa henne att komma i kontakt med den läkare som hade gjort ordinationen. Han var inte i tjänst men vi pratade med en sjuksköterska som kunde hjälpa henne, hoppas att det blir bättre. Gun berättade själv på vårt månadsmöte om hur hon kände det och att det kunde hända att hon började gråta, men att det inte hade med oss att göra. Starkt gjort! MacSnack på eftermiddagen. Lite tillsammans och lite för sig själv.

ons

Förmiddagen flyter undan och på eftermiddagen kom Guns kursare Staffan på studiebesök. Jag tyckte att det var väldigt spännande och se hur Gun tog hand om sin gäst. Det hela gick naturligtvis väldigt bra. Jag berättade lite om CERTEC och vardagsgrejor och Håkan visade robotar och vi tittade på videofilmer om robotar i rehabiliteringsarbete. Det gjorde starkt intryck! Staffan provade också på Guns MacSnack och jag gjorde reflektionen att Staffan klarar benämningar bättre än Gun, men att Gun pratar mycket bättre. Kan det vara så? och beror det i så fall på att Gun är en mera verbal person än Staffan eller beror det på deras respektive skadors omfattning och lokalisation?

to

Gun är inte helt i form, hon ser fram emot att gå till zonterepeuten idag och att i morgon få utrett om medicineringen är den riktiga. Vi pratade mycket om människans rätt till sin sorg och ledsnad. Jag tror att Gun (den pigga och glada) skulle behöva mera professionell hjälp med att reda ut sina känslor.

16 dec

Idag var Gun och en del av hennes lärare från Sundsgården här på studiebesök.

Vi visade på sedvanligt sätt vad vi håller på med här på CERTEC och sedan gick vi och åt tillsammans. Gun verkade nöjd och glad med att få koppla ihop sina båda verksamheter.

17 dec

Julfest på Gräddhyllan. Gun äter bara en smörgås. Vi leker sten, sax och påse. Varken Gun eller Viveka som också har en hjärnskada, gör påse! Betydelse!?

1994

18 januari

Möte med Irene Nilsson FK och Anders Andréasson om Guns fortsättning. Ingenting bestämt men Anders har bollen.

31 januari

Gun här och kursen börjar samma dag. Någon, jag tror Arne, visade Gun till den sal i A-huset som vi var i. Hektisk dag, Gun kom hem till mig på kvällen, för att vi skulle tillsammans åka till den fortsättning som var på Universitetet och Kulturen. Allt OK.

1 februari

Gun sa till mig att hon faktiskt var lite besviken för att jag inte hade meddelat att det var kurs, så hade hon kunnat förbereda sig på det.

2 februari

Anders Andréasson här och pratade med Gun. Sedan gick Gun och jag igenom vad som finns av efterarbete från kursen, och Gun skall göra ordning på deltagarlistan och i pärmen.

3 februari

Jag träffade Gun på eftermiddagen och hon var så nöjd med att ha gjort ett stycke riktigt arbete, deltagarlistan hade hon gjort exakt som deltagarna hade skrivit, dvs de eventuella fel eller otydligheter som fanns där från början fanns fortfarande där. Pärmen var föredömligt ordentligt sorterad. Jag var också glad.

Sportlovsveckan

Gun hemma efter att ha meddelat Håkan Neveryd.

Utdrag ur mina skrifter

Gun Andersson

Dagboksnoteringar
En bok jag läst (Skåne i litteraturen)
Svenskundervisningen
Liten berättelse