Introduktionsföreläsning i samband med invigningen av LVE-laboratoriet, 
27 november 2002

Bodil Jönsson

 

Det är en glädje att här få gå in med en bukett av 10 vitt skilda tankar på temat "Optiken, ögat och synen":

 

1. Fysiken

Mitt eget basämne, fysiken, har dessvärre i alltför många sammanhang beskrivit ögat som ett främst mottagande organ. Att jag säger "dessvärre" beror inte på att de förenklingar man gör om man betraktar ögat som t.ex. en kamera är alltför grova. Nej, det handlar främst om att man gör ett fundamentalt misstag om man betraktar ögat som ett mottagande snarare än ett aktivt sökande organ. Om ögat bara vore en mottagare, skulle många av de metoder som redan används på LVE-lab liksom andra som kommer att tillkomma vara i bokstavlig bemärkelse otänkbara.

 

2. Historiskt

Historiskt har det funnits åtminstone tre sätt att beskriva syn. Det första handlade om att synintryck uppkom då en yttre eld mötte en inre eld. Denna beskrivning som kommer från Empedokles var troligen för komplicerad för att överleva någon längre tid. Nästa, företrädd av atomisterna cirka 500 f Kr, menade att eftersom själen inte kan komma ut får bilderna komma in och vidröra själen. Man föreställde sig att bilderna liksom frigjorde sig från föremålen och åkte som på räls in i ögat (ordet "inbillning" kommer ursprungligen från "inbildning" som handlade om att just "ta in bilder"). Mot detta protesterade pythagoréerna. Då skulle vi ju se allting, också nålen i höstacken, menade de. Nej, elden kommer inifrån. De argumenterade ungefär så här: När vi sluter våra ögon kan elden inte komma ut - och då ser vi ju inte heller något. Och eftersom ögat buktar utåt måste ögat till skillnad från örat vara ett sändande organ.

Intressant i vårt sammanhang är att vad vi kommer att kunna mäta i vårt nya fina LVE-lab så mycket handlar om vilka tanke- föreställningarna är. Man tänker kanske inte på det till vardags, men så här i samband med den högtidliga invigningen kan det vara en viktig markering att säga ut att LVE-lab garanterat inte finns i någon sorts tankevakuum. Tvärtom - det är i allra högsta grad beroende på bakomliggande föreställningar. Det är föreställningen om ögat som ett aktivt sökande och mottagande organ som ligger bakom flertalet mätningar vi gör.

Detta med att föreställningar styr experiment är givetvis inte något som bara berör optiken och synmätningarna. Det gäller för alla andra områden också. Så kunde man t.ex. inte mäta lufttryck så länge man trodde att lufttrycket kom sig av "naturens rädsla för vakuum". Hur skulle den mätare se ut som kunde mäta graden av rädsla?! Men från det ögonblick då Torricelli hade kläckt idén om att vi är omgivna av ett lufthav, var det inte så svårt att hitta på barometern och att med den skrida upp på en höjd och mäta att lufttrycket faktiskt var mindre där uppe än närmare havsytan. Utan föreställningen om lufthavet hade inte barometern kunnat konstrueras.

Låt oss med detta i bakhuvudet hela tiden framöver utmanas av att ett laboratorium inte bara styr teoribildning genom de resultat som framkommer där utan att vad vi gör på laboratoriet också i allra högsta grad påverkas av rådande föreställningar och teorier.

 

3. Lite samtidshistoria om att flytta bilden närmare

Tyvärr gäller inte ens i vår tid att genombrott på optikens område först kommer ögonoptiken till godo. Rimligen borde det vara så - att det för människor skulle ligga nästan som en instinkt att alla innovationer först och främst skall komma de människor till godo som bäst behöver dem. Så är dock inte världen konstruerad. Åtminstone inte än..

Ett exempel: på 80-talet hade jag laborationer för alldeles vanliga teknologer på datatekniklinjen som fick studera bildledare av olika typer. Deras huvudområde var datorteknik, och de fick möta bildledare och optiska fibrer "bara" för att det tangerade deras teknikintresse. Men när jag bjöd in personal från Syncentraler och av en händelse tog fram bildledare, visade det sig att de varken hade sett eller fått tillgång till bildledare. Detta trots att bildledare ibland kan vara alldeles utmärkta för att flytta bilder av föremål närmare ögat, och för att de således skulle kunna komma till gagn bl.a. för dem som kan se utmärkt om bara inte näsan hade varit i vägen.

 

4. En annan liten samtidshistoria om att flytta bilden närmare

10 år senare fick en utvecklingsstörd flicka som ville ligga på golvet låna en apparat som hette "Isaac". Med Isaac kunde man fotografera som med en av de digitalkameror som i dag är vardagsmat för många. Flickan ville inte släppa Isaac från sig. Det kan faktiskt mycket väl ha varit så att hon tidigare inte hade kunnat uppfatta något som låg längre bort än kanske 1 meter, men att världen nu genom Isaac kom till henne.

Sådana ögonblick är viktiga - det är ur dem som idéer kan komma. För min del blev det så att det var hon som gjorde att jag fick en sådan lust att bidra till något som skulle fungera som ett "förnäringsglas" (motsvarande min pappas förstoringsglas). Först i dag finns det ett sådant i prototyp - MoviMag. När vi tänker igenom hela kedjan av upphovsmän bakom MoviMag (inklusive Dick Thörn som är den som framställt prototypen), bör man inte glömma vare sig flickan med utvecklingsstörning eller den situation som hon skapade.

 

5. Lars-Åke Svensson

Vägen mot LVE-lab har inte varit rätlinjig. Tvärtom - på samma sätt som alla andra vägar inom forskningen är krokiga, så har också denna varit besvärlig. Och inte alls så påhejad av omvärlden som vad man kan tro när vi nu har en invigning med 100-200 deltagare. Lars-Åke Svensson, som jag är glad att se här i dag, är en av dem som har hjälpt till på vägen mot detta.

 

6. Jörgen Gustafsson

Jörgen Gustafsson är centralpersonen bakom LVE-lab. När jag träffade honom, fanns han som optiker på Syncentralen i Jönköping. Det var genom ett projekt som handlade om att somliga blinda människor faktiskt kan använda sina ögon till något fast de diagnostiskt är helt blinda, utan pupillreflex, etc., som jag lärde känna Jörgen som en människa som inte bara var optiskt duktig och närmast besatt av att hjälpa till så att andra människor skulle kunna se bättre utan också garanterat var ett forskarämne. Han är nu drygt halvvägs genom sin forskarutbildning och har passerat en teknisk licentiatexamen.

 

7. Low Vision Enabling

Att utveckla optik för synsvaga människor liksom nya mätningar av synfunktioner har som syfte att också människor med riktigt små synrester skall kunna se så bra som möjligt. Detta är ett område som föga forskning ägnats åt. Desto viktigare då att det är det som är vårt. Rimligen (troligen) kommer området också att ge bidrag till bättre förståelse av den normala synen.

 

8. Bättre balans för synsvaga

Syn är något vida mer än det vi föreställer oss om vi bara koncentrerar oss på bilder på näthinnan. Synen medverkar till dygnsrytmseende, ansikts-igenkänning, ledsyn, balans, mm. Alla dessa områden förtjänar att studeras, vart och ett för sig och alla tillsammans.

En av våra förhoppningar är att vi kanske skall kunna medverka till att människor inom den stora grupp äldre med både balans- och synproblem (ofta maculadegeneration) skall kunna få bättre balans genom bättre optik. Kanske kommer man rentav att kunna tala om balansglasögon?

 

9. LVE-laboratoriet upptill VR-laboratoriet upptill pedagogiken

På Certec börjar och slutar allt i människan, antingen det handlar om att vi möter henne med teknik eller design eller pedagogik eller kombinationer av dessa. Det kommer att gälla också för synsvaga människor. Vi har det nu så föredömligt ordnat att LVE-laboratoriet kan rymma också träning och synpedagogik. Dessutom gränsar det till institutionens VR-lab (VR står för Virtual Reality).

I VR-labbet hoppas vi kunna utveckla nya typer av synfunktions- mätningar. Just på människor inom svagsynsområdet kan det vara värdefullt att kunna mäta i verklighetstrogna men standardiserade situationer. Sådana finns inte i de traditionella synfunktionsmätningarna där man abstraherar t.ex. förmågan att kunna känna igen en figur eller bokstav eller att kunna urskilja en liten kontrastskillnad. Men på ett VR-lab kan man bygga just sådana reproducerbara situationer av en simulerad verklighet (det är just simuleringen som gör att man kan både renodla och reproducera) och enkelt mäta t.ex. förmågan att kunna klara sig i ett kök med och utan optisk korrektion, att kunna köra i bilsimulator, etc.

 

10. Om tankeinfrastrukturen

Jag vill avsluta med något snarlikt det jag började med. Uno Aldegren, f.n. ansvarigt Regionråd i Region Skåne, sade 1990:

"Ingenting styr utvecklingen så hänsynslöst som en uppbyggd infrastruktur. Därför är det främst genom förändringar i infrastrukturen som man kan påverka framtiden."

Att jag kommer ihåg detta beror på att jag genast associerade till vad det blir av de båda meningarna om man sätter in ett prefix:

"Ingenting styr utvecklingen så hänsynslöst som en uppbyggd tankeinfrastruktur. Därför är det främst genom förändringar i tankeinfrastrukturen som man kan påverka framtiden."

Idag är båda utsagorna i allra högsta grad aktuella. Tillkomsten av LVE-lab är en typisk infrastrukturförändring som i sig kommer att styra delar av framtiden. Men det är också värt att komma ihåg att det var en förändring av tankeinfrastrukturen som gjorde att LVE-lab alls kom till - vi har nu bidragit till att det upptill LTHs andra optiklaboratorier också finns ett laboratorium som prioriterar den mänskliga synen. Därtill hoppas jag att LVE-lab också skall bidra till att tankeinfrastrukturen framöver än mer undan för undan förändras i riktning mot low vision enabling.