Föreläsning vid invigning av Designhuset , 4 september, 2002
Bodil Jönsson, professor, Certec, LTH

Design for all/ Universal design/ Inclusive design

På väg mot dagens datum tänker jag först göra två abrupta nedslag i historien och plocka upp två tämligen olika idékomplex:

1. Renässansen. Man såg bakåt, sökte återuppväcka antikens tankemönster och slagord som "Ad fontes", Till källorna, blandades med en inriktning på människan ("Se människan!") och kontakter med den grekiska urdemokratin. Det grekiska demokratiidealet var visserligen starkt elitistiskt och satte på undantag inte blott kvinnor och handikappade utan också merparten av alla andra utanför kretsen av välbärgade män. Men det är ändå ur denna demokrati för eliten som vi hämtat våra demokratiska ideal.

En grundsyn under antiken var att man genom att frigöra tid och slippa göra annat skulle kunna använda denna frigjorda tid till att forma en fungerande demokrati. Jag låter detta stå som den första punkten på min lista om "Design för alla": för att kunna åstadkomma "Design för alla" måste vi systematiskt frigöra tid att användas till att utveckla produkter, processer och miljöer som kan komma alla till godo.

2. Franska revolutionen. Om man såg bakåt under renässansen, tittade man garanterat framåt under franska revolutionen. Det är lätt som naturvetare att känna sig dragen till franska revolutionens hängivenhet inför t.ex. måttenheter. Man var beredda att bokstavligt offra sitt huvud för införandet av nya enheter i mätningar och införandet av nya mätmetoder.

Alltför sällan uppmärksammas att både mätningar och måttenheter i grunden har en starkt social prägel - att de är till just för att vi skall kunna förstå och kunna bli överens. Ur detta hämtar jag mitt nästa bidrag till "Design för alla": produkter, processer, miljöer skall gå att förstå för alla. Ingen skall behöva känna sig osäker. Kunskap skall finnas inte bara i huvudet utan också (i överförd bemärkelse) i tingen och processerna. Detta är en del av kunskapens sociala, mentalhygieniska funktion

Genom att säga "Design för alla" och inte bara "Design" gör man en markering - enbart "design" för inte tankarna i riktning mot att alla skall kunna vara med. "Design för alla" vill täcka in motsatspar och polariseringar mellan bl.a. gammal - ung, man - kvinna, funktionshindrad - icke funktionshindrad. Det klarar man inte att göra åt andra människor. "Design för alla" har ett starkt behov av deltagarmedverkan, av participatory design.

Amerikanskans differently abled i stället för disabled kan fungera som en konstruktiv markering för att säga ut att alla designprocesser och alla lärprocesser måste bygga på vad människor kan snarare än på vad de inte kan. Att vara "differently abled" pekar inte bara på abled i stället för disabled utan också på att det är tillåtet med hack i begåvningsprofilen, både för varje enskild individ och vid en jämförelse mellan individer.

Ord kan ibland vara frigörande. Det gäller också för hur icke-funktionshindrade ibland beskrivs av funktionshindrade - de använder ord som t.ex. ablebodied eller normalstörd om oss. För att inte tala om hur människor med Aspergers syndrom, neuroatypiska människor ibland betecknande sig själv med "NAT", gör sig lustiga över oss andra som neurotypiska individer, NT:are. Många vitsar blir det.

Design för alla - 7 principer

"Design för alla" är svårt. Det är därför "Design för alla" behöver tid liksom demokratisträvandena gjorde under antiken, och det är därför "Design för alla" behöver en kommunikativ klarhet, en gemensam överenskommelse, som slagorden under franska revolutionen. Innan jag bryter ner "design för alla" i delar, vill jag markera att det inte går att dra ut ambitionen "design för alla" in absurdum. Så är t.ex. design kulturberoende. Vi kan gå hur långt som helst i att försöka få ett handtag att alldeles av sig självt uttrycka "ta i mig" eller en knapp att uttrycka " tryck på mig". Det finns ändå en gräns i det självförklarande, och den gränsen sätts av kulturen. Det finns många exempel på hur tekniker och designer har missat detta genom åren.

Centrum för Universal Design på North Carolina State University har utvecklat 7 principer för "Design för alla":

1. Equitable use
2. Flexibility in use
3. Simple and intuitive
4. Perceptible information
5. Tolerance for error
6. Low physical effort
7. Size and space for approach and use

Givetvis finns det ingen som har något emot dessa regler - men det är samtidigt just detta som gör det hela så svårt. Vid tillkomsten av det hus som invigs i dag har det gjorts en hel del försök att leva upp till "design för alla" - faktiskt betydligt större än vad som är vanligt i universitetssammanhang. Och även om mycket mer kunde gjorts för att huset skulle fungera än bättre just för alla, är det här en dag då man absolut skall glädjas åt det som faktiskt uppnåtts. Och därtill bära med sig att huset bara är färdigbyggt i yttre bemärkelse. På oss alla som skall arbeta här som studenter och lärare ankommer nu att i alla möjliga processer framöver successivt medverka till att huset i användning skall bli så universellt som möjligt.

Inuti institutionen har alla avdelningarna verksamhetsinslag i riktning mot "design för alla", även om det bara är Certec, Avdelningen för Rehabiliteringsteknik, som jag kommer från, som har design för alla som sin förstaprioritet. Jag hämtar nu några av mina tillämpningsexempel just från Certec. Den intresserade är välkommen att läsa vidare på www.certec.lth.se :

Princip 1: Likvärdig användning

Det är funktionen för användaren som skall vara likvärdig, och i idealfallet skall användningen också ske på samma sätt, oberoende av person. Om t.ex. en dörr öppnas automatiskt när man kommer, finns det ingen dörröppnings-skillnad mellan personer i rullstol och icke-rörelsehindrade personer. Nog så tankeväckande är det att sådana lösningar främst utvecklas då människor som egentligen är able-bodied har händerna upptagna, t.ex. av en kundvagn.

Princip 2: Flexibel användning

En sax som fungerar både för människor som är vänsterhänta och människor som är högerhänta uppfyller både princip 1 och 2.

Princip 3: Enkelt och intuitivt

Praktexempel på sådant som varken är enkelt eller intuitivt hittar man ofta i datorgränssnitt och dessvärre också i manualer. Men det är roligt att här kunna lyfta fram ett exempel på en programvara som just syftar till att vara enkel och intuitiv. På Certec pågår för närvarande provanvänding av en programvara, Isaac, avsedd att kunna hantera stora mängder bilder med samhörande ljud och text. Den har drivits fram av de genombrott som människor med utvecklingsstörning gjort då de kunnat övervinna delar av sitt språkhandikapp genom att i stället för ord använda bilden som språk. Men ett språk bygger på många ord (i detta fallet bilder), och det var detta som skapade behovet av ett program som enkelt och intuitivt kunde hantera många bilder med text och ljud.

Princip 4: Gör informationen perceptuellt tillgänglig

Människor med svåra synskador kan behöva så speciella förutsättningar för att kunna urskilja information att det vore orimligt att kräva en omvärld helt designad för att uppfylla deras behov. Men också i det sammanhanget finns det mycket som kan göras:

Princip 5: Tolerans mot misstag

Robusta system, där det inte skall få alltför stora konsekvenser om man gör fel och där det samtidigt skall vara möjligt att ändra sig, är något som alla människor vill ha. Men kollisionsriskerna är stora också för den enskilda individen när hon både vill ha ett följsamt system och samtidigt ett misstagsförhindrande. Somliga människor har i sina personligheter en starkare inbyggd intolerans än andra mot "fel", ja, mot förändringar överhuvudtaget. Vad de behöver för att kunna leva med oss med alla ständiga avsteg från det repetitiva är miljöer och hjälpmedel som systematiskt hjälper till att bygga in variation. Eve Mandres avhandling i våras, Vårdmiljö eller lärandemiljö, www.certec.lth.se/dok/franvardmiljotill/ , innehåller många bra exempel på detta. Den tar upp pedagogiska och designmässiga möjligheter att skapa miljöer som gör det möjligt att utveckla sig också om man har tvångsmässig bindning till att ingenting får ändra sig.

En trygghet för den enskilde kan ligga i att inte bara ha kunskap-i-huvudet och försöka gissa sig till hur andras kunskap-i-huvudet ser ut utan att det därtill kan finnas kunskap-i-världen, i artefakterna. Arne Svensk är en av dem som bedriver forskning om hur man faktiskt kan designa för att lägga kunskap i världen, som kognitiv assistans, och hur denna kan vara väl så trygg och väl så utvecklande som den personliga assistansen. Se www.certec.lth.se/dok/designavkognitiv .

Princip 6: Liten fysisk ansträngning

Detta området är starkt växande, främst eftersom alltfler människor blir allt äldre. Under 1900-talet ökade faktiskt medelåldern i Sverige med 20 år, och idag växer andelen gamla mer än någonsin.

Princip 7: Storlek och rum både för användbarheten och för att man skall kunna komma fram

Detta är en nog så självförklarande princip. Kommer man inte in genom en dörr, kommer man inte uppför en trappa är det ett synnerligen effektivt sätt att stänga ute - det må sedan vara aldrig så omedvetet.

Ett steg längre

Design för ökad användvärdhet (http://www.arkiv.certec.lth.se/doc/useworthiness/ ) är inte synonymt med design för ökad användbarhet. En produkt, process eller miljö är inte användvärd bara för att den är användbar - det råder samma skillnad mellan användvärd och användbar som mellan läsvärd och läsbar. Och det vet vi ju att bara för att en bok har ett gott läsbarhetsindex, LIX, blir den därför inte självklart läsvärd.

På Certec försöker vi gå vidare i "Design för alla" genom att dels utveckla de 7 principerna i forskning och utbildning, dels också utveckla praktik, teori och principer på det kognitiva och mentala området. Ett av de senaste tillskotten är Pacemaking, " www.certec.lth.se/pacemaking där vi med utgångspunkt från stressrelaterad ohälsa som ett handikapp tillämpar handikappforskningens teorier och metoder på området tid - stress - rytm hos människan i växelverkan med teknologi, design, kultur och samhälle.