Om du behöver friska upp dina optiska kunskaper i fysik/optik kan du först läsa häftet Grundläggande optik. Om du vill repetera optiken ytterligare kan du läsa boken Optik.
När du har tagit del av dessa kapitel skall du exempelvis kunna svara på följande fråga:
Beskriv och förklara vad de optiska tillstånden på bilderna A, B, C och D kallas och vad man gör för att korrigera.
Att man kan jämföra ögat med en kamera har du nog hört. Då gör man det väldigt enkel för sig och har inte alls insett hur fint och komplext den del av kroppen är som står för den klart största delen (ca 80%) av våra sinnens informationsinhämtning.
Den största brytkraften finns i hornhinnan (cornea) ca 40 dioptrier med de skillnader som finns i brytningsindex mellan luft och ögonvätskan. Själva linsen (ögonlinsen) har ca 20 dioptriers effekt och det gör att ögats optiska system ger ca 60 dioptrier.
Näthinnan är en mycket komplicerad del av hjärnan och det finns ca 7 miljoner tappar som är mest koncentrerade i "gula fläcken" (macula). Dessa har hand om det skarpa seendet och färgsynen. På övriga näthinnan är stavarna dominanta och ca 125 miljoner i antal. Dessa har hand om ljusstyrkan och är de som gör att vi kan se i svagt ljus. Förmågan att ändra ljuskänsligheten är fantastiska 10 000 X, från det mest mörkeradapterade tillståndet till att vänja sig vid riktigt starkt solljus (ljusadaptation). Vilken kamerafilm klarar det? Omställningen sker med ett ämne som kallas rodopsin (synpurpur). Allt detta finns på en tjocklek av 0,1 –0,5 millimeter. Synceller är sedan mycket komplicerat kopplade till synnerven som har en diameter på ca 4 millimeter. I denna trängs ca 1 miljon nervtrådar som är kopplade genom synnervskorsningen och andra omkopplingar bak till syncentrum.
De viktigaste funktionerna hos ögat och synsystemet är:
Med brytningsfel i ögat menas optiska fel som gör att bilden inte utan ansträngning fokuseras skarpt på näthinnan. Brytningsfelen (refraktionen) mätes med objektiva och subjektiva metoder i enheten dioptrier.
Rättsynt = emmetropi
När ljuset fokuseras perfekt på näthinnan i macula (gula fläcken)
Närsynthet = myopi, när ögat är för långt i förhållande till det optiska systemets brytkraft. Orsaken kan vara ögats längd eller brytkraften.
Översynthet = hyperopi, när ögat är för kort i förhållande till brytkraften. Orsaken kan vara ögats längd eller brytkraften. Om ögat inte kan ackommodera blir bilden lika suddig som för det myopa ögat.
Astigmatism = astigmatism, betyder ej punktformig avbildning och ger inte en fokuserad punkt utan två brännlinjer. Linjer som ligger i 90 graders vinkel i förhållande till varandra bryts olika mycket.
Ålderssynthet = Presbyopi
Om du har svårt att se på nära håll när du blir över 40 år, är det presbyopi som gör att du behöver hjälp av positiva linser vid närarbete.
Läs mer om de olika brytningsfelen och se hur de yttrar sig genom instruktiva animationer på http://www.vision1to1.com/ Gå in på "a look at the eye" och se vad som händer.
Mer kan du lära dig om ögats ackommodation på: http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/vision/accom.html
Med vanliga glasögon eller kontaktlinser korrigeras dessa optiska avvikelser (refraktionsfel) och bilden blir då fokuserad på näthinnan utan ansträngning.
För att du sedan skall få en bättre bild av hur man testar synen kan du läsa i ögonläkaren Rudolph Hahnenbergers bok "Ögonundersökningar" på http://www.eye.se/
Läs om:
Här finns mycket mer om ögonundersökning men det kanske är lite väl medicinskt, men titta gärna på det som kan vara intressant.
Objektiv undersökning av refraktionen.
Vad som är normalt är givetvis olika hos olika människor. Om vi börjar med synskärpan (upplösningsförmågan) som vi mäter med synprövningstavla, bokstäver, siffror eller andra symboler på ett visst avstånd. Normal synskärpa (visus) sägs vara S=1,0 men variationerna inom det normala kan vara S=0,6 - 2,5! Jo det finns faktiskt vissa människor som ser 2,0 och några lite mer. Det betyder att man måste ha en särskild synprövningstavla med dessa små bokstäver eller flytta den vanliga längre bort.
Synskärpan är beroende av:
Även om ögats brytningsfel (refraktion) är korrigerat, d.v.s. bilden är skarp på näthinnan, så finns det alltså ganska stora individuella variationer. Har vi sedan ett refraktionsfel så kan ju synen utan glasögon eller kontaktlinser vara mycket dålig men det är den med korrektion som räknas för kraven t.ex. vid bilkörning.
Den svenske ögonläkaren Alvar Gullstrand var den förste som gjorde en bra optisk modell på ögat. Han fick Nobelpris för bland annat detta. Här ser du den mest kända ögonmodellen och hur den används in ett raytracingprogram.
Även om skärpan är viktig så är ändå synfältet det viktigaste för vår dagliga livsföring. Det normala ögat har ju, om vi bortser från blinda fläcken, ett synfält på 180 grader. Här finns inte några större variationer bland "normalseende" mer än att kraftigt närsynta eller översynta får olika typer av synfält p.g.a. förminskning eller förstoring i glasögonens glas. Eftersom kontaktlinsen sitter på ögat blir bilden genom dessa mycket mer naturlig. Bilderna nedan visar detta genom raytracing av bilden genom starka minus- och plusglasögonglas. Dessa är gjorda av Wolfgang Fink från Tubingen i Tyskland.
 Bilden på näthinnan i ett rättsynt öga. |
 Bilden på näthinnan i ett närsynt, korrigerat öga. |
 Bilden på näthinnan i ett rättsynt öga. |
 Bilden på näthinnan i ett översynt, korrigerat öga. |
Att ha bra kontrastseende, dvs förmåga att kunna urskilja skillnad i kontrast mellan angränsande ytor, är normalt hos de flesta. Det finns dock personer som har friska ögon men en nedsatt kontrastkänslighetsfunktion (CSF) men nedsatt kontrastkänslighet är klart mycket vanligare hos dem som har ögonsjukdomar.
Högra delen av bilden visar hur ett gult filter kan öka kontrasten i en
mycket ljus kontorsmiljö.
Rasterbild för att testa kontrastseendet.
Färgseende har de flesta men bland män (8%) är det betydligt vanligare med defekter än hos kvinnor (0,5%). Man kan vara färgblind på många olika sätt, t.ex. vanligast är svårighet att skilja mellan rött och grönt.
Förmågan att ställa in på nära håll, ändra brytkraften på linsen, kallas ackommodation och avtar hela livet. Vid 10 års ålder är förmågan fortfarande hela 14 –16 dioptrier. När man är 45 år finns det ca 4,5 dioptrier kvar och vid 60 år bara 0,5 dioptrier. Då behöver alla som inte är närsynta läsglasögon.
Hos personer med friska ögon finns det stora variationer i ljuskänslighet, men bländning och ljuskänslighet kan tyda på grumlingar i ögats optiska system.
Att se så dåligt att man betraktas som synskadad (enligt WHO) gör man om synskärpan inte är bättre än S=0,3 (tredje raden uppifrån på vanliga synprövningstavlor) efter korrektion av ögats brytningsfel. Har man ett synfält som är mindre än 20 grader så är man också i denna grupp. Allt detta gäller det bästa ögat.
Bland de synskadade barnen så är oftast orsaken till dålig syn att man har en ärftlig sjukdom eller skada från fosterlivet. Om synfunktionen sedan inte utvecklas normalt så kan resultatet bli att bra synskärpa inte går att få. Därför är det särskilt viktigt att barn med större brytningsfel får glasögon så tidigt som möjligt. Flera typer av nedsättningar i funktionen går ändå inte att påverka i någon större grad, som t.ex. nystagmus (ögondarr).
Bland gruppen vuxna (ej pensionärer) är den största enskilda diagnosen diabetesretinopati. Detta betyder förändringar på näthinnan av olika slag beroende på diabetes. Genom ökade kontroller av diabetikerna och bättre behandling är det idag ovanligt att man blir gravt synskadad. Vid sidan av denna grupp finns många typer av ärftliga ögonsjukdomar som t.ex. RP, retinitis pigmentosa. Denna har effekten att synfältet minskar från sidorna vilket påverkar ledsynen (förmågan att orientera sig) kraftigt. Det börjar med ett dåligt mörkerseende. Det är oftast en långdragen process som i vissa typer resulterar i en mycket grav synskada.
Bland de äldre är det i huvudsak tre stora diagnoser som är vanliga:
|
Maculadegeneration |
= Åldersförändring i ögats gula fläck (macula) |
|
Glaucom |
= "Grön starr", högt tryck i ögat, vilket skadar synnerven |
|
Cataract |
= "Grå starr", grumling av ögonlinsen |
Den klart största och vanligaste åkomman bland de äldre är
maculadegeneration. I åldern över 70 år har ca 30% av befolkningen någon störning
eller påverkan. Bland allmänheten kallas den funktionsnedsättning "gula
fläcken" som om gula fläcken var en sjukdom! Makula eller gula fläcken
har vi alla det är den punkt på näthinnan där ljuset fokuseras och det största
antalet synceller per ytenhet finns representerade. Denna har "förtvinat"
eller degenererat och receptorerna fungerar inte längre eller har nedsatt
funktion.
Det börjar ofta med att man får en bildförvrängning och kan
se raka linjer som krokiga, vilket kallas "metamorfobsier". Sjukdomen
indelas i en torr variant (ca 80-90%) och en våt (10-15%), den senare kan idag
i vissa fall medicinskt behandlas med laser. Ofta utvecklas sjukdomen till ett
mer eller mindre totalt bortfall av synen i den centrala delen av synfältet,
centralscotom, som bilden nedan försöker visa.
Vill du läsa mer om sjukdomens olika stadier och vilka hjälpmedel
som kan användas finns en broschyr i PDF på: www.synkliniken.com
Om man har grön starr som egentligen heter glaucom så har man
motsatt problem i avancerade (långt framskridna) stadier. På bilden nedan kan
ni se att bara centrala delen av synfältet finns kvar och detta är typiskt vid
avancerat glaucom eller sjukdomen Retinitis Pigmentosa, RP. Vi båda dessa
synskador är problemen att ledsynen blir kraftigt inskränkt om bara synen rakt
fram finns kvar.
Om man får grå starr så blir ögats lins grumlad. Förr var man efter en operation av grå starr eller katarakt som det heter tvungen att bära mycket starka starrglasögon eller kontaktlinser. Styrkorna på dessa var ca +10-12 dioptrier. Idag när man opererar grå starr så sätts en ny plastlins in på samma ställe som där den grumlade satt. Eftersom den sitter i ögat har den i de flesta ögon en styrka runt + 20 dioptrier. Operationen är idag enkel tack vare en mycket förfinad teknik och förbättrade material. Ögat behöver idag oftast inte sys igen då man med de instrument som används gör mycket små operationssnitt.
Ögats lins är uppbyggd som en lök med olika lager med varierande
brytningsindex.
På ögonklinikerna är målsättningen att
diagnostisera och behandla olika ögonsjukdomar. Detta sker många gånger framgångsrikt.
Vissa synnedsättande ögonsjukdomar kan emellertid inte behandlas så att synen
bevaras. I stället får man inrikta sig på att med olika hjälpmedel utnyttja
de synrester som finns kvar. De patienter som är synskadade remitteras till
syncentralen i det egna landstinget. Det är enbart ögonläkare som kan
remittera patienter till syncentralerna. Skälet till detta är att patienten
ska ha fått så optimal behandling som möjligt innan rehabiliteringen påbörjas.
Begreppet synskada
omfattar olika grader av nedsatt synfunktion.
WHO´s klassifikation:
Benämning
Kategori
Synskärpa
lätt synnedsättning
0
0,3 - 0,8
måttlig synsvaghet
1
0,1 - <0,3
uttalad synsvaghet
2
0,05 - <0,01
grav synskada med små
synrester
3
0,02 - <0,05
grav synskada med mycket
små synrester
4
P - <0,02
grav synskada, inga
synrester
5
ej P
Tillägg: patienter med
centralt bevarat synfält som har en utbredning 5 - 10 grader från centrum
placeras i kategori 3 ; de med synfältsutbredning mindre än 5 grader från
centrum hör till kategori 4 (oavsett synskärpa).
Syncentralen
Inom varje landsting
finns minst en syncentral. Vanligen är de knutna till en ögonklinik. På vissa
håll hör de till andra enheter, till exempel hjälpmedelsverksamheten.
Syncentralen har som
uppgift att svara för synhabilitering och synrehabilitering. Det innebär att
den synskadade med olika insatser kan lära sig att utnyttja sina synrester
optimalt. Vidare får den synskadade lära sig att utnyttja andra tekniker där
synen inte används, till exempel använda käpp och läsa punktskrift. Alla åldersgrupper
av patienter kan komma till syncentralen. Vid syncentralerna finns flera olika
yrkeskategorier för att klara dessa uppgifter:
Optikern
provar ut olika optiska hjälpmedel. Det handlar om förstorande glasögon,
kikare och kikarglasögon, filtrerande och andra färgade glasögon. Kort sagt
hjälpmedel som man tar till när inte vanliga glasögon eller kontaktlinser hjälper.
Optikerutbildning finns för närvarande i Stockholm på KI/KTH och en nystartad
på högskolan i Kalmar.
Synpedagogen tränar den synskadade att utnyttja olika optiska hjälpmedel. Vidare
utprovar synpedagogen en del andra hjälpmedel, t. ex. läsmaskin och förstorande
TV-system. En viktig del av arbetet är hembesök, där en del anpassningar kan
göras och man kan se hur patienten fungerar i sin rätta miljö. I de fall det
finns Anpassningslärare står för de
ADL-träning och förflyttningsteknik men på de flesta syncentraler gör även
synpedagogen detta arbete. Numera finns en utbildning i Stockholm på lärarhögskolan
som ger både synpedagog- och anpassningslärarkompetens.
Synkonsulenten har liksom kuratorn en
socialt stödjande funktion, både för den synskadade och dennes anhöriga. De
ger vidare information och råd i olika sociala frågor. En viktig roll för
kuratorn är att förmedla kontakt med andra myndigheter såsom Försäkringskassa
och Arbetsförmedling. Alla syncentraler har inte kurator anställd.
Ögonläkarens roll varierar beroende på vilken syncentral han/hon är verksam på.
På vissa håll är endast läkaren med och gör bedömningar av inkomna
remisser. På andra ställen deltar ögonläkare mera aktivt i patientarbetet.
Det kan till exempel vara att delta i barnhabilitering. Ibland går inte den
planerade rehabiliteringen som tänkt. Det kan till exempel vara en patient med
maculadegeneration som senare fått katarakt. Läkaren får då bedöma om
kataraktoperation kan vara till nytta för patienten.
Mer information om personer med synskador och mycket runt detta finns hos den amerikanska välgörenhetsorganisationen Lighthouse http://www.lighthouse.org/ .
För att hjälpa de som inte ser tillräckligt bra trots
eventuell korrektion av brytningsfel finns förstorande hjälpmedel. Observera
skillnaden mellan glasögon som korrigerar brytningsfel (ger skarp bild på näthinnan)
och glasögon som förstoringshjälpmedel för synsvaga personer. Ibland kan det
vara samma styrka men de används av olika orsaker.
Professionell hjälp med att utnyttja synrester på bästa sätt erbjuds på de 34 syncentraler som landstingen har. Här erbjuds även träning i att använda hjälpmedel vilket i många fall är en förutsättning för att det skall fungera. Läs mer om syncentralerna på http://www.syncentralerna.se/ .
På syncentralerna arbetar leg. optiker, synpedagoger, kuratorer
och ögonläkare fast ögonläkaren har sällan någon direkt medverkan i det
dagliga arbetet. Däremot är det genom remiss från ögonläkarna som man kan få
komma till syncentralen. De privata optikerna har oftast ingen erfarenhet att
jobba med dessa fall men i slutet av 1999 startade "Nordens första privata
syncentral i Göteborg", Synkliniken i Mölnlycke http://www.synkliniken.com/
Om du vill läsa om synrehabilitering i USA så finns den bästa hemsidan på http://www.eyeassociates.com/