Minimetern - modern och billig teknik hjälper svårt hjärnskadade människor att kommunicera


Minimetern, se nedan, har sedan starten 1998 kontinuerligt vidareutvecklats och våren 2005 påbörjades ett treårigt Minimeterutvecklingsprojekt finansierat av Allmänna arvsfonden: Minimetern - modern och billig teknik hjälper svårt hjärnskadade människor att kommunicera. Detta mycket lyckade treårsprojekt är nu avslutat - men Minimetern lever vidare och utvecklas.

 


Minimeterprojektet är starkt teknik- och pedagogik-orienterat och utgår från svårt hjärnskadade människors behov av kommunikations­möjligheter också om de inte kan prata eller uttrycka sig på annat sätt än genom t.ex. blinkningar, huvudrörelser, små finger-fot-ben-rörelser, eller ett eller flera ljud. Förändringen - att från det utgångsläget få möjligheten att uttrycka sin vilja genom att generera en eller två kommandosignaler t.ex. för att kunna svara Ja eller Nej med Minimetern - är drastisk.

Minimetern har utvecklats till ett fascinerande projekt som dels löper på helt enligt planerna, dels ständigt överraskar i sina effekter. Den tydligaste slutsatsen under de åren som har gått är hur viktigt det är att ha en tillförlitlig Ja-Nej-kommunikation. Utan denna möjlighet är man isolerad och maktlös, men har man möjligheten kan man börja påverka sitt eget liv tillsammans med sina närmaste. Att detta första steg är så livsavgörande har visats genom den utveckling det rullande klotet har dragit igång. Exempelvis kan nu en av forskningspersonerna, Marigona, delta i långa och komplexa dialoger och hon med flera har också börjat frambringa ljud. Även detta skall förhoppningsvis kunna komma att utnyttjas av Minimetern i kommunikativt syfte.

Teknik och pedagogik Inom Minimeterprojektet har tekniken genom sin tydlighet lett till en stark utveckling. Till skillnad från icke implementerade pedagogiska teorier och tankar finns tekniken där manifest och möjliggör tester av såväl relevans som validitet som reliabilitet. Gång på gång på gång. Just teknikens tydlighet frigör också en kreativitet, en uppfinningsrikedom och en prestations­förmåga hos forskningspersoner och övriga aktörer. Det dagliga arbete som föräldrar, lärare och assistenter lagt och lägger på att via Minimetern kommunicera med forskningspersonerna ger som resultat ett ständigt förnyat innehåll och nya samspel.  Minimetern har gett rent mänskliga resultat för anhöriga, personliga assistenter, lärare m.fl. De har genom Minimeterprojektet fått in ny variation, nya meningsfulla arbetsuppgifter, nya rutiner och nytt hopp.  Betydelsen av detta kan inte nog framhållas. Bieffekterna när en lärandespiral drar igång hos den berörda huvudpersonen så att omgivningen får återkoppling är många, t.ex. att samspelet blir mer meningsfullt och utvecklande och det blir lättare att fortsatt orka och göra.

Doktorsavhandling Björn Breidegards doktorsavhandling Att göra för att förstå - konstruktion för rehabilitering handlar om det specifika ingenjörskunnandets plats i rehabiliteringsteknisk forskning, både praktiskt, metodiskt och teoretiskt. För att de berörda människorna själva skall ha en reell möjlighet att resultatstyra behövs det en lyhördhet och att man kan prova sig fram. Detta kräver i sin tur ett top-down-orienterat arbete där varje del i det tekniska systemet skapas och utvärderas utifrån den slutliga totala funktionaliteten i dess mänskliga sammanhang.

Avhandlingens båda tillämpningsområden är synnerligen olika – just därför är det intressant att se hur en och samma metodik kunnat användas i båda fallen. Det ena området utgår från svårt hjärnskadade människor. De har genom det tekniska konceptet Minimetern fått ett kommunikationshjälpmedel som ger dem en förstagångsmöjlighet att svara Ja eller Nej. Detta ger en drastisk förändring, både för de berörda själva och för deras omvärld. Den nyvunna möjligheten har lett till en uppmärksamhet och en iver som inte bara visat sig i ökad uthållighet utan också i klart uttalade ord, nya ljud och mer målstyrda rörelser.

Det andra området berör människor som är blinda och forskning kring deras läsning av punktskrift (Braille) och taktila bilder. Här har fokus legat dels på forskningspersonerna (blinda punktskriftsläsare), dels på samverkan med forskare inom lingvistik, punktskriftspedagogik och kognition. Genom det flervetenskapliga samarbetet inom projektet Att läsa med händerna med Björn Breidegards tekniska implementering i centrum har här skapats en möjlighet att automatiskt följa och analysera fingerrörelserna vid taktil läsning - en världsnyhet.

Läs Björn Breidegards doktorsavhandling



Dagens mobila Minimeter

Dagens mobila Minimeter är baserad på en bärbar dator. Minimetern styrs antingen genom rörelser, t.ex. huvudvridningar som fångas upp av videokameran (på bildskärmens överkant) eller med hjälp av tryckknappsfunktioner, t.ex. de båda stora röda och gröna tryckknapparna på bilden. Med joypaden (den blå till höger om datorn) kan forskningspersonens medhjälpare styra många av Minimeterns funktioner, och även interagera med forskningspersonen.

 

 


Emma Nilsson

Emma Nilsson råkade 1990, strax före sin 9-årsdag, ut för ett olycksfall med en häst. Hon skadades svårt i huvudet och har sedan dess endast med yttersta svårighet kunnat kommunicera med ett fåtal personer i omvärlden. Också den allra närmaste omvärlden (föräldrar, personliga assistenter, lärare) kunde inte alltid tolka om Emma menar "ja" eller "nej". Hon talar inte, och hennes rörelseförmåga är ytterst begränsad. Idag kan Emma med Minimeterns hjälp klart och tydligt svara "ja" och "nej".

Spela filmen Emma och den första Minimetern (1999)
Här använder Emma sitt högra lillfinger för att styra sin dator. Hon bläddrar bilder, räknar och tänder lampan, men kan inte ännu svara "ja" eller "nej".

Spela filmen Emma och den andra Minimetern (2007)
Här använder Emma huvudvridningar för att styra sin dator. Hon bläddrar bilder, och kan nu svara "ja" eller "nej" med Minimeterns rullande klot - det eftersträvade målet var uppnått.

Spela filmen Emma i Sydnytt


Marigona Gashi

Marigona är idag 13 år. I ett och ett halvtårsåldern drabbades hon av omfattande hjärnskador. Minimetern ger henne idag möjlighet att ta kontroll  och själv bestämma över sitt liv. Marigona använder nu Minimetern varje skoldag och styr, väljer och påverkar sitt liv genom att med Minimeterns rullande klot svara ”ja” och ”nej”. Och hon har dessutom – efter att ha varit stum i elva år – börjat säga ”ja” med sin egen röst! Fler ord verkar vara på gång… Hennes assistent Eva Strand säger: ”Tänk att efter elva år få göra sin röst hörd och tala om vad hon vill. En oerhörd utveckling som öppnar för oanade möjligheter!”

Följande film från 2006 visar hur Marigona svarar Ja och Nej med Minimeterns ”rullande klot”. Den rikssvenska rösten ni hör är Minimeterns röst, men lyssna ordentligt vid den tredje frågan där Marigiona först felaktigt svarar Nej och sedan raskt ändrar sig till Ja. Då säger hon Ja med sin egen (skånskklingande) röst.  Detta är hennes första talade ord sedan ett och ett halvtårsåldern:


Lyssna på Vetenskapsradion Tekno (sändes i P1 den 30 augusti) som handlar om Certec och om Minimetern.


 

Minimeter-historia

Minimeterns syfte är att med hjälp av modern och billig teknik hjälpa svårt hjärnskadade människor att kommunicera.
Vi har utgått från personer med mycket svåra funktionshinder. Dessa har vi funnit inom gruppen hjärnskadade personer som inte kan prata eller uttrycka sig på annat sätt än genom blundningar, gapningar, huvudvridningar etc.
Speciellt har vi prioriterat dem för vilka omvärlden har tvekat om huruvida deras kommunikationsansatser har varit medvetna eller inte. Personer i denna grupp behöver starkt individualiserade lösningar både för styrning och för återkoppling.
Provanvändningar har genomförts och pågår för tre svårt hjärnskadade personer. Resultaten är synnerligen goda, speciellt om man tar i beaktande att de berörda människornas övriga förmåga att kommunicera med omvärlden är i det närmaste obefintlig. Förändringen att från det utgångs läget få möjligheten att generera en eller två kommandosignaler eller svara Ja eller Nej är drastisk.

Emma svarar nej.

Och så här började det...

En Minimeter till Emma (1999)

Läs mer i rapporten "En Minimeter till Emma"

En videofilm om Emma finns också tillgänglig över Internet:

En bild ur Emma-videon 
  • "En Minimeter till Emma" i lågupplöst version.
    (För modem upp till dubbel ISDN, 28,8 - 100 kbps)

  • "En Minimeter till Emma" i högupplöst version.
    (För fast uppkoppling, 300 kbps - Tips: Zooma bilden till dubbel storlek)

  • Du kan också ladda ner hela filmen till din dator.
    (Filmen är 11,2 MB stor - Tips: Högerklicka på länken och välj "Spara som")

Ladda hem Real Player Vill du gärna se filmen, men inte klarar det över Internet, går det bra att höra av sig via e-mail till Björn Breidegard bjorn@certec.lth.se .

 

Minimetern 2 i samarbete med Spenshults Reumatiker- och Rehabiliteringssjukhus (1999 - 2001)

Certec och Spenshult Reumatiker- och Rehabiliteringssjukhus arbetade tillsammans med att vidareutveckla, provanvända och dokumentera ett IT-styrdon Minimetern 2. Den tidigare Minimetern skulle utvecklas till en luftmus; små fingerrörelser i luften styr musmarkören på skärmen. Tanken var att ersätta den "konventionella musen".

Resultatet av projektet kan du läsa i  Slutrapport Minimetern

Senast ändrad: 2009-12-18